29 april 2011 ”Risk för bestående krig”

Vitsippor. En tätnande grönska. Björkarna är tidiga i år, löven redan större än musöron.

Nyhetsvärdering: Patrik Sjöbergs avslöjanden fortfarande förstasidesstoff, prinsbröllopet i London första ”nyhet” i Ekot halv ett.

Vi deltar i två krig. Unga svenska män riskerar livet i Afghanistan. Men vi får nästan inga rapporter därifrån.

Men kriget i Libyen får stor plats. ”Risk för bestående krig”, heter det i Svenska Dagbladet i dag, sidan 24, med stora bokstäver under en jättebild, på vilken man kan se en upprorsman demonstrera för en grupp pojkar hur man hanterar en bössa. Han ligger på magen och fingrar på geväret.

Pojkarna ser mycket unga och oerfarna ut.

Samtidigt hör jag på P1 i radio: Khadaffi har framgångar.

Kriget i Afghanistan har pågått i tio år.

26 april 2011 Nästan sommar. Gunnar Eriksson

Gunnar Eriksson! Upptäckte först i går att jag fått en kommentar på ett av mina nedslag. Det är sällsynta fiskar.Vi hade  varsitt forskarbord på Carolina i Uppsala på femtitalet. Långa samtal, långa promenader, fika i universitetets underjordiska kafé, Alma. Det är snart sextio år sedan. Gunnar skrev om den romantiska biologin och Elias Fries, blev professor sedermera. I lärdomshistoria. Jag har hans avhandling i bokhyllan till vänster i det rum där jag sitter och skriver. Inte många läser min blogg och ibland funderar jag på att sluta skriva. Men å andra sidan: skrivandet kan fungera  som ett sätt att hålla sig vaken. Man samlar ”delar” – som till ett pussel. Stimuleras att ta reda på en del saker lite närmare. För mej har sysslandet med flyktingfrågan – migrationerna – varit ett sätt att närmare lära känna världspolitiken – se Afghanistan, EU, USA, Frankrike, deras roller nerifrån eller underifrån. Exempelvis – se Marocko, Frankrike och EU från deras horisont som flytt från Västsahara.

Hej Gunnar! Jag hoppas du mår bra och att koltrasten sjunger lika vackert i vårskymningen utanför ditt viste som utanför mitt här i Enebyberg!

21 april 2011 Europas utveckling

I går skrev jag om en artikel i Herald Tribune. al-Qaida verkar på väg att ta över revolutionerna i arabvärlden.

Vad kan vi göra åt det?

I varje fall inte jaga tillbaka dem som flyr därifrån. De är oerhört många nu.

I Svenska Dagbladet i dag redogör Teresa Küchler för en rapport från EU:s polismyndighet Europol:

”Europol varnar för att ett uppsving för terrororganisationer kan ske om demokrati inte skapas i Nordafrika, och att terrorister enkelt kan komma in i Europa med det stora antalet migranter som i kaoset seglar över Medelhavet.”

”Seglar” är det nog få som gör. Men oerhört många kommer nu.

Polis och rigid spaning är ingen lösning.

Problemet är mycket större än så.

En sträng invandringspolitik kan skapa terrorism.

Europa borde vid det här laget vara moget för en rationell migrationspolitik.

Jättemånga kommer. Och jättemånga har mycket goda skäl att flytta från Afrika. Ökenspridning, utfiskning, förtryck, social oro, skyhög arbetslöshet.

Främlingsfientliga partier växer i Sverige, Finland, Frankrike, Holland …

Då blir man – i den akuta situation som nu råder – benägen att jaga tillbaka de alltmer desperata migranterna.

Det är en idiotisk politik. Man bygger med denna legala ”polis- och myndighetsterrorism” upp hårda motsättningar som i det längre loppet kan leda till katastrof.

Här måste till en försoningspolitik som rationellt tar vara på den mänskliga kapitalförflyttning som migrationen innebär. Vi behöver faktiskt folk framöver. Och exempelvis Afrika har outnyttjade resurser av väldiga mått som vi kan hjälpa till att skola dess befolkning till att exploatera, solenergi främst.

20 april 2011 al-Qaida, i Nordafrika, i växande

Läser en artikel i International Herald Tribune från i förrgår. Rubrik: ”Al Qaeda stirs again”. Juan C. Zarate har skrivit den. Här början på den, fritt översatt:

Många i väst noterade nöjda al-Qaidas tystnad i samband med upproren i den muslimska världen i år – sekulära icke-våldsliga protester, ledda av en högutbildad ungdom inställd på att avhjälpa långvariga missförhållanden, en ungdom som ställde demokrati i sikte och tycktes lämna al-Qaida utanför.

Ja, den ”gammaldags” andan i den arabiska våren tycktes rentav representera ett existentiellt hot mot al-Qaidas extremistiska ideologi. Men i realiteten vet al-Qaidas ledare att ett strategiskt ögonblick nu är inne. De litar till den desillusion som oundvikligen följer på revolutionen, att den ger dem möjligheten att återställa sin prominiens i regionen.

Och nu tiger inte längre al-Qaida – går tvärtom till retorisk offensiv.

I uttalanden nyligen har Osama bin Ladins  ställföreträdare Ayman al-Zawahri och andra Qaida-företrädare sällat sig till de upproriska i Libyen, Egypten och på andra håll och utmålat Väst som en fiende till de arabiska folken.

I Nordafrika betonade ”al-Qaida av det islamiska Maghreb” att dom, medan massorna av upproriska strömmade genom Tunis och Kairos gator, hade slagits i bergen mot samma fiende. Anwar al-Awlaki, en Jemen-amerikansk präst ansluten till ”al-Qaida på den arabiska halvön” deklarerade att i revolutionens gryning ”våra mujahedinska bröder återigen efter tre århundraden av andnöd fått en chans att andas” och att ”möjligheternas stora dörr nu öppnats över hela världen”.

Mr. Zawahri avvisar både demokrati och diktatur och betonar att rättvisa, frihet och oberoende kan uppnås ”enbart genom jihad och motstånd intill den dag då den islamiska regimen etablerats”.

Juan C. Zarate från ”Center for Strategic and International Studies” betonar vidare i sin artikel att det kaos och den besvikelse som följt på revolutionerna ger al-Qaida nya stora möjligheter till rekrytering.

Man kan väl tillägga att EU:s hantering av den nya stora flyktingströmmen från norra Afrika också kan bli avgörande vad beträffar al-Qaidas rekrytering  – både här i Europa och i Nordafrika.

Stöter vi tillbaka de unga migranterna lär de bli ett lätt offer för fanatiskt jihad.

15 april 2011 – Oh, min skatt! –

Anders Borgs låga nivå:

”Betonghäck, betonghäck, betonghäck.”

Rätt begränsat ordval!

Fast ”betongblandare” förekom också.

Man kunde ha höjt nivån ganska lätt genom att gå ner i rummet under skatten. Och kolla laborationerna.

Varpå vilar det goda livet?

Att människor kan mötas utan att se ner. Eller upp. Att språket …

Det är omöjligt för en rik att komma in i himlen, var det nån som sa.

Himlen gemenskap. Himlen samhälle. Himlen solidaritet.

Klass-skillnad är en form av mobbing. Alltid jämföras. Alltid …

När klasskillnaden ler som försmädligast mot medborgarsinnet –

då kommer skatten in med sin progressivitet.

Rättvisa. Vilket ord!

Somliga har ärvt en förmögenhet. Jord som köptes för pengarna man vann vid plundringen av Prag (Inte bara Silverbibeln). Eller fem tidningars yttrandefrihet. Inget dåligt arv!

Affärsföretag, herrgårdar, skog … Hade dom gjort sig förtjänta av det? I sitt anletes svett?

För att anpassa sig till det nya tjusiga livet efter Margaret Thatcher – hon var den första som lyckades vinna ett val trots rådande och stigande hög arbetslöshet – anpassa sig till det nya gränslösa livet i Europa, den nya gemensamma valutan som vi sedan sa nej till, osv osv, tog Göran Persson bort gåvoskatten och arvsskatten. Sen kom Reinfeldt och Maud Olofsson och Björklund och ”krist”-”demokraterna” och tog bort villaskatten – det mesta av den – och förmögenhetsskatten.

Sen stod vi där med en usel skola, en sjunkande vårdkapacitet, en stigande brottslighet, en utbredd ”barnfattigdom”, 23 procents ungdomsarbetslöshet …

… och det enda vi har kvar är en oerhört lyckad finansminister, vilket väl betyder en journalistkår som förlorat sitt kritiska sinne,

Vilket väl i sin tur betyder att 90 procent av pressen är ägs av dem som fått skatten sänkt. Och arvsskatten är ju borta!

11 april 2011 Status quo – status status

Elfenbenskusten – namnet! Vi kunde ha hetat Järnkusten och tämligen nyss kommit ut ur en kolonial ekonomisk kramning.

I lite av ”det där” sitter vi väl fast. Krön någon som ”den främste”. Det sitter sedan benhårt.

Utnämningar. Hyllningar. Ledaren. Den främste. Aldrig ge sej.

Absoluta hierarkier. De kan inte brytas hur som helst.

Dagens Nyheter: ”… Sveriges främste poet …” fyller 80 år. Tranströmer.

Stackars Tranströmer! Nu börjar genast röster höras ur olika grottor. ”Lars Gustafsson då? Och Ulf Eriksson och..? Jag tycker …  Och jag … och jag … och jag … Jag tycker Ann Jäderlund är bäst … Jag tycker Göran Palm är vår främste … Sonja Åkesson då?

Så där kan man hålla på. Om man älskar hierarkier. Älskar man dikten finner man kanske det som rör en mest hos Björn Håkanson eller Göran Greider eller eller eller …

Jag är poet och på min grav

skall ungmör sprida rosenblad

och män myrten, innan natt

med mörka svärdet dräper dag.

Ezra Pound

För övrigt anser jag att Nils Ferlin är alla tiders störste poet.

Och Lindegren

Och Vennberg!

Fast Ekelöf …   och  Edith Södergran!

Och … och … och …

6 mars -2011 Tommy Waidelich

Socialdemokraternas nye ekonomiska talesman, Tommy Waidelich, skulle ställa upp i Aktuellt mot Anders Borg, högerns finansminister.

Hur skulle det gå?

Tommy, helt ny, mot stora stygga vargen.

Men Tommy var utmärkt. Anders Borg bara upprepade sig. Tjatade om bidrag.

Den regerande alliansen har alla (samtliga) de stora morgontidningarna med sig. Och egoismen hos de bättre ställda, alla dessa som köpt hus och lägenheter och sitter med jättelån och är livrädda för höga skatter. Högern har ju på det sättet, genom all privatisering och sin satsning på ägande byggt in oss i egoism och överkonsumtion.

Waidelich vädjade till solidariteten. Och det finns nog många svenskar i dag som tröttnat på det dåligt rustade samhället, den segregerade skolan, den höga arbetslösheten, indragningarna i vård och omsorg.

”Barnfattigdomen” – dess fundament är en stor fattigdom bland vuxna.

Borgs politik snålar med framtiden. Waidelich betonade den”klimatsmarta” framtiden.

5 april 2011 DN Debatt med kondom

Den stora samhällsdebatten har lämnat DN. Ja inte den hallstämplade. Men den heta, där både vänster och höger slipar sina argument.

Dagens stora blaffa är ett bra exempel, Rubrik:

”Unga använder kondom

endast vid 3 av10 samlag”

Detta är en intressant nyhet. Och tre kunniga människor skriver och har åsikter.

Men ett reportage hade varit bättre. Då hade de tres åsikter kunnat komma fram. Och sedan hade man intervjuat några ungdomar. Det kunde ha blivit en viktig artikelserie.

DN Debatt borde reserveras för en samhällsdebatt, där rött och blått och grönt så generöst och hårt konfronteras att hela det stora spektret av visioner och analyser kommer fram. Finns det någon som tycker våra ungdomar ska slarva med sina preventivmedel?

3 mars 2011 Gomorron världen, Nato, Palme och jag

Ja, gomorron! Du har bestämt försovit dig. Under tiden kom vi med i Nato. Med och med. Vi är ju inte med. Men med. Förut, i decennier, som Mikael Holmström visat i sin faktaspäckade bok som nyss kom ut.

Jag har en egen historia om detta i mina minnen, ”Moralisten och drakarna”, som utkom för någon månad sedan.

Jag erbjöd Olof Palme skriva i DN a propå det faktum att Nato just höll på att rusta sig med kryssningsrobotar som enligt experterna skulle skjutas genom Sverige, smyga sig genom våra dalgångar med sin last av vätebomb och drabba Leningrad innan ryssarna fått upp sina jaktplan emot dem.

En klar kränkning av vår neutralitet, således. Ja, det var en viktig poäng med dessa missiler att de via oss kunde överraska ryssen.Det blev då förstås viktigt för Sovjet att i fall av ”nära krig” ockupera Sverige.

Den 7 december 1979 skrev Sveriges mycket framstående säkerhetsexpert, Wilhelm Agrell, på Dagens Nyheters kultursida om saken. Han betonade att missilerna via Sveriges och Finlands dalar lätt kunde nå Leningrad utan att bli upptäckta i tid och fortsatte: ”Även robotar riktade mot andra delar av Sovjetunionen kan i vissa fall flyga in över Sverige för att därmed undgå den väldiga koncentrationen av luftförsvar som finns i Centraleuropa.”

Men Palme teg om saken, uppträdde inte i riksdagsdebatten om missilerna, skrev inte i DN om dem.

Jag skrev då en artikel för vår kultursida där jag angrep Palmes tigande. Var det inte allvarligt att Nato så klart kunde nonchalera vår neutralitet och att våra ledande statsmän teg inför detta faktum!

Palme svarade då i ett privatbrev till mig att han visst inte tigit. Han hänvisade till två uttalanden som partistyrelsen gjort.

Men dessa uttalanden gällde kärnvapenrustningen i stort. Inte ett ord nämndes i dem om kryssningsmissilernas särskilda egenskaper och villkor. Och det ena av dessa två uttalanden publicerades först dagen efter Nato-beslutet 12 december 1979!

Det är min uppfattning att Sverige genom sin allt tydligare allians med Nato förlorat sin särskilda plattform i världen.

Vi är inte längre trovärdiga som en egen röst. Från att ha varit ett huvud har vi blivit en svans.

Om man har någon liten insikt i det äckel som tredje världen känner inför de gamla kolonialmakternas arrogans, överlägsenhet, utnyttjandepolitik – så borde man förstå vilken positiv roll ett land som Sverige har kunnat spela i världen.

Nu håller detta på att förstöras. Början gjordes i och med att vår neutralitet blev öppet nonchalerad av oss själva.