Måndag 30 april -12 Asp, Agenda, Adaktusson,journalisterna och Miljöpartiet …

I en undersökning av professor Kent Asp, Göteborg, visar det sig att Sveriges journalister, en majoritet av dem, sympatiserar med Miljöpartiet. TV-programmet Agenda tar upp problemet. Ögonen står brinnande ut på programledaren. Kallade till rannsakningen är Mats Svegfors och Lars Adaktusson.

Adaktusson tycker nyheten är förfärlig. Miljöpartiet ingick i det socialistiska blocket härförleden.

Miljön – vad är det? Vad representerar ordet? Ett svar på frågan är ”den stora risken för en klimatförändring som kan förstöra viktiga delar av matförsörjningen på jorden”. Detta i ett läge när vi redan har en svältkatastrof. För vad annat kan man kalla det faktum att bortåt miljarden människor på klotet lever på och under svältgränsen.

Om man är en medveten människa – och journalister bör ju vara det – är det inte konstigt om man redovisar sympati för det parti som har miljön högst på agendan.

Det kan ju finnas ett stort – sakligt motiverat – missnöje med den politik som förs på området. Den är för riskabel genom sin otillräcklighet.

Härtill kommer att Miljöpartiet inte har någon enda egen daglig tidning.

Alla riksspridda morgontidningar i Sverige är borgerliga. Och praktiskt taget alla dagliga tidningar pläderar för en annan politik än miljöpartiets.

Så om journalisterna på tidningarna – en majoritet av dem – sympatiserar med miljöpartiet – så är det nog inte så farligt.

Tvärtom borgar det för att medvetenheten på miljöområdet kan ha något – ja något – bättre odds än vad man kunnat tro med hänsyn till den bedövande (och sövande) snedfördelning inom pressen som marknaden har ställt till med.

Söndag 22 april -12. I Svenska Dagbladet: ”Meningslös satsning på vindkraft” ?

Kungliga vetenskapsakademins energiutskott skriver i Svenska Dagbladet. På Brännpunkt. Det är tretton personer, ett sant olyckstal. För vad har dessa människor – en Lennart Bengtsson, en Harry Frank, en Sven Kullander, en Elisabeth Rachlew och så vidare – fattat? De bortser från att kärnkraften ska fasas ut, skriver om utbyggnaden av vindkraft:

”Att sådana gigantiska energiinvesteringar håller på att genomföras i vårt land som redan har ett väl fungerande och fossilfritt elsystem är obegripligt. Om avsikten vore att minska koldioxidutsläppen borde investeringarna på hundratals miljarder i stället riktas mot transportsektorn där cirka 35 procent av de fossila utsläppen sker i dag.”

Men avsikten är ju främst att lägga ner kärnkraftverken!  Av säkerhetsskäl. I en värld där terrorismen växer kan man inte ha ett energislag som kan omvandlas i kärnvapen. En enda bomb – med hjälp av självmordsbombare eller släppt från flygplan – mot Ringhals eller Forsmark kan lamslå och döda obeskrivligt. Även om kärnkraften vore säker i sig – vilket den inte är – kan man inte bortse från politiska sammanhang.

Att Kungliga vetenskapsakademins energiutskott betraktar kärnkraften som oproblematisk är diskvalificerande.

Den väldiga tillväxten i tillverkningen av obemannade små bombplan som kan styras av piloter på marken i något land tusen mil bort ökar brutalt risken för terroristbombningar mot kärnkraftverk.

Onsdag 18 april 2012. … ut ur mörkret … ? Solen …

Har läst vad jag skrivit. Det var inte roligt. Så mycket mörker! Så stor pessimism! Men solen har ju varit framme. Vilket fint vårväder det var när Gunnar och jag promenerade på Skeppsholmen! Och vilken god smörgås han bjöd på! Och kakan till kaffet var inte fy skam den heller. Och sen gick vi på promenaden längs Saltsjön och såg mot Katarina kyrka och solen blixtrade i vattnet, och vi gick ombord på det stora segelskeppet af Chapman och såg Gamla Stan ligga där vårligt speglande sej i vattnet, och gräsmattorna var gröna och det fanns vitsippor, vintergäck och två stycken tusenskönor.

Skulle vi vara i stånd att rationellt ta vara på jordens tillgångar och fördela dem enligt principen ”Alla har rätt till ett drägligt liv”?

Se min anteckning om Nigeria häromdagen (7/4). Kunde vi tänka oss en väg ut ur den krisen? Tvinga Shell att betala sin skuld? Vidare? Vadå? Överbefolkning? Anglikanska kyrkan är störst där. Där finns mycken tvekan när det gäller barnbegränsning. Metodisterna är något liberalare. Minst 80 miljoner människor i Nigeria ligger under FN:s fattigdomsgräns. 80 miljoner! Jag läser Ngozi Adichies noveller. Vilken författare!

Shells skuld? Den erkänns ju inte som en skuld. Marknaden har rätt. Äganderätt till utsugning. Nykolonialism är inte förbjudet. Se franska statens uranbrytning i Niger! Affärer. Bra affär!

Hur är det nu med Sahel-folkens rätt till solenergin i Sahelområdet? Planerar världen (FN) för en rättvis och sund exploatering av solenergin. Den ska ju rädda ”oss”. Om den hinner.

Osv.

Fredag 13 april -12 SvD: ”Miljön offras när EU:s bilindustri krisar”

Det regnar. Hopning i tunnelbanan, fick stå. Köpte cheddar-ost och vindruvor. Ryggsäck, påse, paraply. Det blåste, paraplyt sköt på bakifrån. Mumlade för mej själv om rubriken i Svenska Dagbladet: ”Miljön offras när EU:s bilindustri krisar.” Satte mej ner och läste när jag kom hem:

”Försäljningen chockdyker … den största nedgången sen  oktober 2010 … ´Det jag tror kommer att hända är att planer på koldioxidbegränsning på tunga fordon skjuts på framtiden`.”

Framtidens ekonomi får vika för nuet. ”Vi” har inte makten att tillvarata våra intressen. Vi lever i en tid som ropar på stora statliga initiativ. Men när statliga initiativ samtidigt är skambelagda.

Marknaden är inte rationell. Men vi lever och verkar som om marknaden till sist – självklart – klarar biffen. Våra barnbarn kommer inte att tacka oss för den tron.

Är detta sant? Ingen tror ju att Marknaden klarar det. Men vi lever så. Våra ledare har ena foten där och svinglar med den andra. Ingen vågar säga som  det är. För då måste vi höja skatten. Det går ju inte. Alldeles för många sitter med stora lån till bostadsrätter och villor, tål inte fler utgifter. Marknaden … ville ju ha det så. Då är det bankerna som styr.

Onsdag 11 april -12 Carl Gustaf i Afghanistan …

Läser ”I väntan på talibanerna”. Bra bok av Jesper Huor om Afghanistan, där han varit i flera omgångar. Bland annat berättar han om en handbok han fått låna av några minröjare:

”Där kan man läsa om allt från gamla sovjetiska minor till ammunition från svenska granatgeväret Carl Gustaf (84 mm, högexplosiva, splitter) och amerikanska klusterbomber. (…) Dessa högexplosiva föremål ligger dolda överallt i Afghanistan. Hur många de är vet ingen. Vad man vet är att de fortsätter att såra och döda. Ett tag låg snittet på en död eller sårad i timmen, idag är det cirka två om dagen. Främst drabbas unga pojkar som är ute och leker eller vallar djur.”

Lördag 7 april 2012. Påskafton.

Solen skiner. Det är 1 grad varmt. Vi går nog ut om en stund. Bergianska trädgården hägrar.

Vilket annorlunda liv mot det jag läst om på morgonen. Och hört om på  You Tube. ”Inside Story”!

Nigeria är rikt på olja, är Afrikas största oljeproducent.

Det brittiska bolaget Shell exploaterar Nigerias olja,

har, heter det, sålt nigeriansk olja till ett värde av 2.400 miljarder (i svenska kronor) de senaste 25 åren.

I Nigeria lever 80 miljoner människor under FN:s fattigdomsgräns.

2 april 2012 Världens försök … ja … världens stora …

När jag var bortrest och hade datorn hemma köpte jag varje dag på torget International Herald Tribune, en liberal amerikansk tidning som i vissa avseenden står till vänster om svensk socialdemokrati, åtminstone vad beträffar Urban Ahlin. Läste där en dag följande text. ”Prime minister David Cameron of Britain will convene a big international meeting on Somalia on Thursday. The tasks: stopping piracy in the Indian Ocean, uprooting terrorism, relieving a famine and ending a civil war. The approch: Western ships, U.S. drones, African soldiers and international money for the Transitional Federal Government in Mogadishu. This is all very laudable, except for one thing: It won`t work.”

Det funkar inte.

Och det är bara alltför tydligt. Gentemot Somalia agerar man – har agerat – inadekvat. För ett antal år sedan såg det ut att ordna sig för detta land, som fått lida mycket genom Västs och Östs utfiskning med trålare av dess en gång rika fiske liksom av Öst och Västs systematiska dumpning av Öst och Västs avskräde i samma farvatten. ”Förbundet av Islamiska Domstolar” tycktes dock nu få ordning på landet. Man kunde för första gången på länge ta sig tvärs igenom huvudstaden Mogadishu utan att tvingas betala böter till någon självsvåldig krigsherre. Piratverksamheten utanför Somalias kust ”stoppades i stort sett” och landet fick till och med ”uppleva en viss pressfrihet”.

Detta enligt ett reportage av Eva Plesner i Svenska Dagbladet 5/5 2008.

Nu var ”Förbundet av islamiska domstolar” redo att kasta ut den internationellt stödda Quisling-regeringen i Baidoa. Då ingrep CIA. Eftersom man fått för sig att al-Qaida var inblandat – vilket det inte var – bestämde man sig för att börja bomba strategiska mål i Somalia. Till yttermera visso släppte man in 10 000 man trupp från Somalias arvfiende Etiopien, att kämpa mot domstolsförbundet. Därmed var katastrofen ett faktum. Nu hade man skapat ett incitament för al-Qaida. al-Shabab bildades.

I dag är Somalia en hopplös sörja av krig, svält och torka. Det går ett bälte av förstört bete från Somalia över Sudan, Tchad, Nigeria, Niger, Mali o s v. al-Qaida håller på att rota sig i dessa områden. CIA hjälper till vid etableringen genom att med drönare (”drones”) – förarlösa flygplan, hanterade av piloter långt från skådeplatsen – bomba mål där man tycker sig genom den avancerade elektroniken ha sett misstänkta mål. Men där en terrorist – eventuellt – finns, finns ofta också civila, män, kvinnor och barn. Här för man alltså krig i länder som man inte är i krig med. Många får nu skäl att hämnas och hata. al-Qaida rekryterar stort i norra Afrika, och EU:s gränsbevakningsstyrka Frontex hjälper till vid rekryteringen genom att med bestyckade båtar och flygplan jaga tillbaka flyktingar som försöker komma hit över Medelhavet.