21/4 -10 Gudmundson och staten

Ledarskribenten i Svenska Dagbladet Per Gudmundson skriver på tidningens ledarsida om filmen ”Överdos” bland annat följande:

”Överdos är en ny dokumentärfilm i regi av Martin Borgs, byggd på Johan Norbergs bok om finanskrisen, En perfekt storm. Filmen menar att statliga aktörer skapade den bolånebubbla som utlöste krisen, och varnar också för att statsmakterna är i färd med att skapa nästa bubbla. Genom att ge stimulanser, lösa ut bankerna med skattepengar och åter få folk att låna och konsumera långt över egentlig betalningsförmåga, grundläggs en ny, värre, kris.”

Intressant. Staten, samhället, de folkvalda, regeringarna skulle alltså avstå från att städa upp efter marknadens vilda framfart i form av börsnoterade bankers bonusrelaterade tjänstemäns ansvarslösa verksamhet. Och därmed låta arbetslöshet och misär breda ut sig gränslöst.

Per Gudmundson berömmer ”Överdos” mycket och skriver:

” … trots att Överdos kritiserar USA:s president och utmålar kapitalister som ansvarslösa så är det svårt att tänka sig den i SVT. Slutsatsen, att staten är problemet och marknaden lösningen, kräver en mer rörlig tanke. Filmen finansieras således av Stiftelsen fritt näringsliv och ska visas av TV4 Fakta.” 

Nå – ”staten är problemet”.

Utan staten skulle allt ordna sig av sig självt. Marknaden skulle klara allt.

Men … hur skulle då folkviljan kanaliseras? Staten – är inte det samlingsnamnet på – i vårt fall – de demokratiska ordningarna.

Per Gudmundson, ledarskribent i en av våra stora morgontidningar, är uppenbarligen emot demokratin.

Om man vill fördjupa sig i frågan om demokratin och bankväsendet – om man verkligen vill det – finns det en bra möjlighet via en mycket välskriven bok av Knut Kainz Rognerud: ”Det stora bankrånet”. Rognerud är ekonomijournalist på Dagens Nyheter.

19/4 -10 Dö i annat land för ………………….

Svårt att komma igång, nu när jag har varit borta så länge. Slutredigeringen av ”Moralisten och drakarna” tar nästan all min tid. Det är mina minnen. Minns jag för utförligt? Frestas trycka hela artiklar från 70- och 80-talet, om igen. Svart på vitt!

Mitt liv har varit privilegierat. Det har inte varit på tal att jag skulle skickas tusen  mil över havet för att slåss. Mer än tusen amerikanska soldater har dött i Afghanistan, i kriget som bara tycks skapa fler terrorister. I dag står en bra artikel om saken på Brännpunkt i Svenska Dagbladet.

Mikael Baaz och Niclas Lantz har skrivit artikeln. De är experter på internationell rätt och internationella relationer. De hävdar att Västs engagemang i Afghanistan har förlorat i legitimitet. FN, som sanktionerat kriget, har just inget inflytande. Har nu praktiskt taget förlorat allt inflytande: ”Steg för steg har Isaf tvingats anpassa sig till den slags offensiva krigföring som USA-koalitionen inte nått framgång med.”

Man kan invända att missbruket av FN och FN:s namn fanns där redan i begynnelsen. Man anföll ett helt land, ett helt folk i jakten på al-Qaida, i något slags blind identifikation av talibanerna och al-Qaida. På det viset jagade man talibanerna, rätt många av dem, i armarna på al-Qaida.

John Pilger, bland andra, visade detta i en bok som kom på svenska 2007, ”Friheten får vänta”. I våra tidningar fick den föga uppmärksamhet. DN, exempelvis, skrev inte alls om den.

17/4 -10 Nu är jag här igen

Hej, det var längesen. Men nu är jag här igen. Var i Rom. Bodde nära Borgheseparken. Stora gröna gräsmattor under de evigt gröna ekarna. Solen  på kvällen, den lyste horisontellt under lövkronorna, den lyste på det gröna, gröna gräset och de mörkbruna stammarna och mellan dessa såg jag långt långt i det sagoaktiga uterummet. I gräset tusenskönor och – ibland – älskande par.

Jodå. Och tiggarna  nere i stan var fler än sist. Klasskillnaderna och fattigdomen ökar där som här.