Torsdag 12 juni -14. Vi – oss – och Mosul. Mosul i Isis händer … Och Marknaden.

Det är lätt att se för enkelt på det hela. Vad betyder Mosul – en miljonstad i Irak – för oss. Ingenting.

?

Mosul har fallit i Isis händer.

Isis – med inslag av al-Qaida – behärskar nu en stor del av Irak. Liksom en stor del av Syrien.

Under tiden kommer enorma flyktingskaror till  ett Europa som inte har en stor, välplanerad integrationsappat till sitt förfogande.

Vad man däremot har är en ganska hård utmotningsplan. När mycket stora grupper afrikaner inte ser någon utväg i Afrika – på grund av ökenspridning och konflikter med inslag av terrorism – och till följd därav ser sig mer eller mindre tvingade att fly till – söka en utkomst i – Europa – då är  enda ”planen” inom EU den att ta emot många men samtidigt skydda sig mot att alltför många kommer. Det sker centralt organiserat genom Frontex som på en gång motar bort och ”räddar”. Det sker lokalt genom stängsel av olika slag och deporteringar.

Det är inte för mycket sagt att denna politik gynnar terrorismens – al-Qaidas – växt i Afrika och mindre Asien.

Liksom kriminella gängs växt inom EU gynnas av bristen på medvetet solidariskt samhällsbygge.

Man har infekterats av tron på Marknaden. Så lite statlig planering som möjligt. Så stort utrymme åt Marknaden som möjligt.

Men Marknaden ser inte längre än till vinstmöjligheterna inom en viss tidsrymd, i allmänhet ganska kort.

Man måste planlägga bort al-Qaida, kriminella gäng, populistisk främlingsfientlighet.

Marshall-planen räddade en gång Europa ur ruinerna. Tidigare – under 30-talet – räddade keynesiansk politik Sverige från en utveckling mot misär.

FN är för svagt i dag. FN borde organisera en stor fredlig plan mot terrorismen, inte sitta och se på hur USA och Frankrike  drönarvägen försöker bomba bort terrorismen i Norra Afrika – med många civila offer som följd.

Det finns ju en stor uppgift – att rädda många länder från Climate Change. Där finns ett gemensamt intresse.

Först har Väst sugit ut Afrika genom slavhandel och kolonisation. Sedan har vi genom våra utsläpp av växthusgaser hjälp till att göra det omöjligt att leva på delar av den stora kontinenten.

Solenergi är en del av lösningen. En stor FN-plan för en mycket omfattande utvinning av den energi vars rättmätiga ägare Afrikas folk ju är – är – borde vara – en realistisk möjlighet. Om staterna överlämnar all makt åt marknaden, blir demokratin akterseglad. Demokratin – samhället – det gemensamma intresset hos hela folkgemenskaper får inte döljas av en hop enskildas kortsiktiga intressen. Marknaden jobbar nästan alltid på kort sikt – och för ett begränsat intresse.

 

Tisdag 3 juni 2014. Afrikas alla flyktingläger. Rakbladsknivarna Melilla …

Spanien tog bort ”rakbladsknivarna” i Melilla. Alltså på stängslet som skilde den spanska enklaven Melilla från Marocko.

Det var 2007. Därmed blev det lättare för flyktingar från olika delar av Afrika att ta sig in i Spanien och därmed … EU.

I november 2013 satte man dit rakbladsknivarna igen.

Nyss i – maj 2014 – lyckades  dock 400 migranter ta sig in i enklaven Ceuta. Fanns det inga rakblad på taggtråden där?

Dock – omkring 1600 kom inte in.

Varifrån kommer alla?

Det finns jättelika flyktingläger i nästan alla nordafrikanska länder. Hela Sahel-bältet rymmer flyktingläger. Sudan, Kenya, Tchad, Algeriet, Mauretanien o s v. Människor tvingas bo i åratal i sådana läger. Dadaab i Kenya är världens största flyktingläger. Där har tusentals människor bott i åratal.

Ett skäl till migration är jordflykt, torka och ökenspridning. Ett annat skäl är konflikterna i följe av dessa skeenden.

Vart ska en kristen familj ta vägen när Boko Haram härjar i norra Nigeria. Boko Haram uppstod nog delvis ur uttorkningen av Tchad-sjön, en gång fem gånger så stor som Vänern. 25 miljoner människor bodde runt den, har jag läst. Nu är den till större delen borta. Och med den det rika fisket.

Det är frågan om en lång process.

1978 kom en bok av Frances Lappé och Joseph Collins.

Mat åt alla, hette den. Där kan man, under rubriken ”Export från hungerområdet”, läsa följande … a propå nykolonialism:

”Mali var ett av de länder som drabbades hårdast av torkan och en av huvudmottagarna av hjälpsändningarna med livsmedel. I början av 70-talet sjönk produktionen av livsmedelsgrödor för lokal konsumtion drastiskt. Majsproduktionen sjönk till exempel med mer än en tredjedel mellan 1969 och 1971, och odlingen av hirs – den stapelvara som framför allt skulle behövt ersätta majs – ökade inte. Under samma period ökade Malis exportgrödor till nya rekordnivåer. Året 1971 – 1972 kom produktionen av bomullsfrö upp 168 000 ton, vilket var mer än 400 procent över den nivå som rådde de föregående sex åren, då nederbörden var normal. Jordnötsproduktionen var över 150 000 ton, en ökning på nästan 70 procent över en fyraårsperiod. Över en tredjedel av Malis odlade jord upptogs av jordnötter. Risproduktionen, också huvudsakligen för export, satte nytt rekord 1972 på 174 000 ton.”

Numera är det snarare guld än jordnötter som kolonisatörerna tar ur Malis jord och för till USA och Europa. Malis barn arbetar i gruvorna. Det kan man se på You-tube