Opinion

Onsdag 1 febr -12 Frankrike och AREVAS urangruvor i Niger

Posted in Uncategorized by kelagerlof on 31 januari 2012

Revy. En man framträder, läser en dikt:

”I norra Niger nära gränsen

till Libyen har det franska företaget

AREVA

en gruva för brytning av uran,

världens näst största.

– Hörde du?

– Jodå, jag är ju därifrån.

Jag är en `tuareg´, min mor

och mina syskon bor i helvetet

som franska staten låtit växa

vid jättefyndigheten av uran,

ja, av uran, av uran, av uran …

… av uran till kärnkraftverken

där i Europa – .

Du – jag har stuckit ju

ifrån det där och från mitt land,

från Niger.

Jag ville ut i världen, till Europa,

för i Europa vill jag ropa

om de krafter som svekfullt tiger

om AREVA:s urangruvor i Niger.

Tro mig! Gå till Google, skriv

i rutan Google har till tjänst:

”Uranium radiation in Niger”

och du får storyn om AREVA,

franska statens företag,

som tar av Nigers rikedom

och ger oss sjukdomar tillbaka.

I marken, i dricksvattnet,

i kropparna. Ja, fråga Greenpeace,

dom har ju mätt strålningen där.”

30/1 -12 Marocko och Västsahara (EU inblandat)

Posted in Uncategorized by kelagerlof on 31 januari 2012

Revy. En man framträder. Läser en dikt:

På ökenfolk de gjorde mord.

Konstgödsel fanns det i vår jord.

Vår rikedom, den var fosfat.

Den fyllde deras fat med mat.

När vi stått bi med deras ister,

då klassas vi som terrorister.

Spanien, Marocko, Frankrike,

fosfaten gödde deras fält.

De levde högt på våran svält.

Mor och jag bor nu i tält

på algeriska öknens jättefält.

I tretti år vi här har bott.

Vårt rike har Marocko snott.

Vårt rike, det var Västsahara.

Bevaka det, det kan de klara

hjälp av muren som de byggt.

***

Torsdag 26 jan -12. Drönare – USA – Nato – EU – Sverige

Posted in Uncategorized by kelagerlof on 26 januari 2012

Jan Blomberg i Svenska Dagbladet 20/1  2012:

”Människorättsorganisationer har kritiserat att USA avrättar civila utan rättegång och utvecklingen av drönare har skapat en internationell diskussion om brott mot folkrätten. Det är också en ny krigföring som riskerar att ‘sänka tröskeln’ för ett land att starta krig. Det är billigare än stridsflyg och man behöver inte skicka in tusentals egna soldater för att slåss.”

Drönarna är förarlösa plan som kan styras av piloter som sitter på marken någonstans tusentals mil bort. ”Plan skjuts upp i Kandahar och kontrolleras av operatörer i Nevadaöknen. Denna playstation-mentalitet gör kriget mer till en lek och operatörerna kan ta en paus och gå hem till fru och barn på lunch.” (Kvinnor för fred, nr 4 2010)

I International Herald Tribune skildrades den 18/8 2010 ett misslyckat drönar-anfall i Jemen. Kommentaren löd: ”Attacken gav en glimt av det skuggkrig som riskeras av president Barack Obamas administration mot al-Qaida och dess allierade. I omkring ett dussin länder – från norra Afrikas öknar till Pakistans bergsområden och vidare till de forna Sovjet-republikerna, lamslagna av etniska och religiösa stridigheter – har USA signifikant ökat sina militära insastser och sin underrättelseverksamhet. Man förföljer fienden med obemannade bombare och med kommandotrupper, avlönar kontrakterade personer att spionera och tränar lokala styrkor att jaga terrorister.”

Tillbaka till Jan Blomgrens artikel i Svenskan: ”USA har efter Gadaffis fall tillsammans med Frankrike byggt upp en flygbas i Libyen som också kan användas för drönare”. Vidare: ”USA har drönare på sin flygbas i Italien, men det är antagligen den enda i Europa.”

De ledande EU-länderna är i allians med USA. Det innebär att USA:s aktioner med drönare i en rad länder som inte är i krig med USA eller Nato – att dessa aktioner identifieras som fientliga handlingar från Väst, vari hela EU inkluderas. Några distinktionar där i folkopinionerna låter sig knappast göras.

”Drönare kan flyga på en höjd av upp till 33.000 fot utan att man behöver kontrollera tryck och temp och de kan stanna upp till 40 timmar i luften. De hörs inte och syns inte och de blir aldrig trötta. Hela tiden filmar de. Bombanfallen blir därför snabba och oförutsedda, vilket skapar ett klimat av fasa, skräck och trauma hos folk. Civila dör vid varje attack men ingen statistik över dessa förs. Antalet dödade civila uppskattas dock till minst en tredjedel vid varje bombanfall.” (Kvinnor för fred nr 4 2010)

Sverige, som de senaste somrarna låtit Nato övningsbomba i vårt nordligaste landskap, har två fungerande drönare, Falken och Örnen.

Drönaren Neurons kropp tillverkas enligt svt (Jonas Björnstjerna 20/1 2012) för närvarande på SAAB i Linköping. Andra delar till Neuron tillverkas i Spanien, Grekland och Italien.

Fråga: Deltar vi på något vänster i ett inofficiellt krig? Att Nato gör det är uppenbart.

Detta bör omedelbart stoppas! Här har EU ett stort ansvar. Och FN. Om man i ”kriget mot terrorismen” systematiskt bryter mot Genèvekonventionen med följd att många civila liv offras –  då gör man sig själv skyldig till terrorism.

Söndag 22 jan. -12 Rötterna till Juholts avgång i EU:s högerjord

Posted in Uncategorized by kelagerlof on 23 januari 2012

Avregleringarna under 80-talet gjorde det nästan omöjligt att föra socialdemokratisk politik. Nu gällde inflationsbekämpning i första hand, inte full sysselsättning. Full sysselsättning innebar starka fackföreningar och det i sin tur hårda lönerörelser och betydande risk för alltför stor inflation. Finansminister Feldt talade om LO som ”kravmaskinen”.

Detta i 80-talets slut. Vid 90-talets mitt krävde harmonieringen med  EU och viljan att ansluta till Euro-samarbetet stora nedskärningar i välfärden.

Villkoren blev – mer och mindre – en högerpolitik. Arvet efter Göran Persson.

LO sålde Aftonbladet till den ”borgerliga” koncernen Schibsted, redan ägare till Svenska Dagbladet.

Nu fanns det inte enda riksspridd vänstertidning, bortsett från ledar- och kulturavdelningarna på Aftonbladet.

Håkan Juholt efterträder 2011 Mona Sahlin som socialdemokraternas ledare. Han vill föra en tydlig vänsterpolitik i en omgivning som tagit fasta på EU:s realiteter och kravet på frieri till väljarna i den mitt, där moderaterna, som själva kallar sig ”Sveriges enda arbetareparti” lagt sig.

På allmän plats i den högerägda tidningen Aftonbladet startar nu en hård kampanj mot Juholt. Han beskylls för att medvetet ha skaffat sig ekonomisk fördel genom att ha brutit mot reglerna för sitt boende. Han har inte anmält att hans sambo med honom delar den lägenhet riksdagen ställt till hans förfogande.

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet 14 oktober 2011 påpekar emellertid tidskriften Tidens redaktör, Daniel Suhonen, bland annat följande: ”Sedan den 10 oktober, tre dagar efter att Aftonbladet först skrivit om att S-ledaren Håkan Juholt fått för mycket i hyresersättning, står det på riksdagens hemsida att ‘bestämmelserna tillämpas så att ledamoten får ersättning för sin del av bostadskostnaden om ledamoten bor tillsammans med någon annan.’ Innan stod ingenting om reglerna för den som har en sambo.”

Detta påpekande, liksom en rad påpekanden av samma innehåll från några sansade instanser, hindrade inte Aftonbladet att fortsätta sin kampanj mot S-ledaren. Och hela övriga rikspressen, Ekot, TV, Rapport och Aktuellt hakade på i en kampanj utan motstycke. Förföljelsen stärktes av att en rad ledande socialdemokrater, alla fast i traditionen från Göran Persson, vägrade uttala sitt förtroende för Juholt, när de tillfrågades i Aktuellt och Rapport.

Det är knappast en överdrift att påstå att Håkan Juholt blev ett offer för den högervind som blåser tvångsmässigt över Sverige efter EU-anslutningen och avregleringarna.

 

Måndag 16 jan -12. Bildt och framtiden och demokratin

Posted in Uncategorized by kelagerlof on 16 januari 2012

Stötte på en gammal artikel. Gammal och gammal. Forntida? Någon som hette Carl Bildt hade skrivit den. I Svenska Dagbladet nyårsafton -96.

”Vill vi åstadkomma något annat än att bara halka efter är det hög tid att vi formulerade vår europeiska vision – och satte det som en nationell uppgift att förverkliga den.”

Och:

”Med medlemskapet i EU avvisade vi utanförskapet och gjorde oss delaktiga i en process vars mål vi vet – en allt starkare freds- och samarbetsordning i Europa – men där stegen ständigt formas. Medlemskapet var inte slutet på debatten om vår plats i Europa – det var snarare början på den verkliga debatten.”

Vidare:

”Att tveka är lätt. Att ta ställning är svårt. Men med tvekan vinns aldrig några framgångar.”

Fortsättningen , det var ju EMU.

Vi gick inte med. Orsaken var – när den formulerades av ekonomiska experter och lyssnande politiker – att EU inte var ett optimalt valutaområde. Länder i periferin kunde råka illa ut. Man satte siffror på det där, konstaterade i enlighet med Lars Calmfors utredning: ”Makroekonomiska chocker och andra störningar drabbar särskilt länder med assymetriska komponenter i sitt näringsliv, dvs. länder som i sin produktionsstruktur skiljer sig på fler punkter än andra från övriga länder inom samma valutaområde. Sverige hamnar där på siffran 81,1 procent jämfört med Tyskland 26,6, Frankrike på 23,7, Nederländerna på 30,2, Österrike på 29,8 och så vidare.”

Trots dessa siffror sa våra ledande politiker ja. Men folket sa nej.

”Med tvekan vinns aldrig några framgångar.”

Jo. Och vi borde också ha varit tveksamma inför Nato. Nu är vi nära lierade och vår ställning som ett neutralt land med en starkt självständig roll i världspolitiken har gått förlorad. Gårdagens rubrik på sidan 8 i Svenska Dagbladet är talande: ”Mobilisering av försvar tar två år”. Vidare: ”Om Sverige i dag skulle hotas militärt så tar det två år att få hela insatsförsvaret krigsdugligt.”

Så långt har det alltså gått med vår självständighet. Vi är helt beroende av Nato, d v s av EU och USA. Och Carl Bildt är vår utrikesminister.

Den grundläggande tanken i en fullödig demokrati måste vara: ”Folket äger landet”. Det vill säga: Skattemedlen är gemensam egendom. Vi värnar om vår frihet, då ska vi också äga friheten. Och möjligheterna som gör friheten möjlig. Vi försvarar ”vårt land”, har det hetat. Då ska det vara vårt också. Det vill säga: den offentliga sektorn ska vara stor och stark. Då får man inte sälja ut vår egendom, sjukhus, vårdcentraler, skolor, posten, järnvägssträckor.

2007 sålde Stockholms läns landsting vårdcentralen serafen för 694 500 kronor. Läkarna som köpte Serafen har i dagarna sålt sin vårdcentral till vårdbolaget Capio, som ägs av riskkapitalbolagen Nordic capital och Apax – för 20 miljoner kronor.

Sanna Lundell skriver i Aftonbladet om Filippa Reinfeldt, den högst ansvariga i fallet: ”Jag vill höra henne diskutera rimligheten i att de privata ägarna gjorde en vinst på 19 miljoner kronor på fyra futtiga år. Rimligheten i att några läkare i princip fick både en vårdcentral och en jättebonus på 19 miljoner kronor i gåva.”

Pengarna, vår gemensamma egendom, vandrar från det arbetande och skattebetalande folket till privata profitörer, som sparar på välfärden, gör vinster och till icke ringa del tar dem ur landet. Privatiseringen av det allmänna är ett slags stöld från folket. Om vi gemensamt äger ”det allmänna” bör vi gemensamt ha vårt liv i det. Och våra möjligheter.

Det är grundläggande i ett modernt samhälle att barnen har lika möjligheter. För att de ska ha det är det ett rimligt krav att föräldrarna också kan ha det.

I Europa har nu i trettio år växt en motsatt politik. Margaret Thathers. Avreglering. Försvagning av fackföreningarna. Labour-politikern Tony Blair övertog Thathers ekonomiska politik. EU gick på samma linje. Ingvar Carlsson och Göran Persson anslöt sig. Göran Persson levde nu under tvånget att skära hårt i välfärden, tog dessutom bort gåvoskatten och arvsskatten. Reinfeldts högerregering tog sedan bort villaskatten, det mesta av den, och förmögenhetsskatten. Många miljarder går varje år till skatteparadisen. Arbetslöshetssiffrorna är förskräckande.

Om man med demokrati menar folkmakt, någotsånär en egendom för alla, då har demokratin i Sverige under de senaste trettio åren allvarligt försvagats.

16 jan 2012 Bengt Ohlsson i DN och kvävningsprocessen

Posted in Uncategorized by kelagerlof on 15 januari 2012

Det kom ett angrepp på ”kulturvänstern” när vänstern i stort spolats från kultursidorna. Utom från Aftonbladet och ett fåtal icke riksspridda tidningar som Dala-Demokraten och Norrländska Socialdemokraten.

”Vänsterböcker” blir inte anmälda. Frilansare till vänster förlorar utrymme.

Bengt Ohlson talar mot kulturvänstern i en DN där vänstern undan för undan förlorat möjligheten att tala. I Sveriges stora tidningar har nu länge pågått en kvävningsprocess.

Måndag 8 jan -12 Malmö/Ilmar Reepalu/Hillevi Engström, arbetsmarknadsminister

Posted in Uncategorized by kelagerlof on 09 januari 2012

”Jag vet inte ens vad arbetsmarknadsministern heter”, säger Malmös starke man, kommunstyrelseordföranden Ilmar Reepalu, förtvivlad, till Svenska Dagbladets reporter, som heter Matilda E Hanson.

Två nya mord i Malmö sista veckan. En 15-årig högstadieelev och en 48-årig basketprofil.

Situationen verkar hopplös.

En växande organiserad brottslighet.

Och en enormt stor arbetslöshet. ”Idag saknar var fjärde ung Malmöbo jobb.” Reepalu säger: ”Jag vet inte ens vad arbetsmarknadsministern heter. Var finns hon när vi har en arbetslöshet som är historiskt sett gigantisk?”

Varför har inte Reepalu googlat fram namnet Hillevi Engström och rest till Stockholm och fört ett oherrans liv om regeringens slapphet när det gäller arbetslösheten överhuvudtaget och inte bara i Malmö.

Man behöver inte vara Malmöbo och ha de fem senast ihjälskjutna i huvet för att börja fråga efter en kraftfull politik i en allt farligare tid.

Ungdomsarbetslösheten ligger över 20 procent i hela riket. Människor är desperata. De kriminella gängen växer – inte i bara i Malmö. De växer i hela landet.

Här krävs stor samhällsplanering.

Man har överlämnat åt marknaden att klara samhället. Då blir samhället en urskillningslös marknadsplats. Ett enda stort riskkapitalbolag som tar vinsten – ja vart – inte till skolan, vården och det nödvändiga framtidsbyggandet.

Poliser räcker inte. Om marknaden blir allenarådande vid sidan av polisen – riskerar polisen bli en vara man kan köpa. Vinsten av en sänkt restaurangmoms blir då lätt mest en vinst för en växande beskyddarverksamhet. Mums på moms.

8 januari 2012. Sjöstedt, Juholt och ”utvecklingen”

Posted in Uncategorized by kelagerlof on 08 januari 2012

Har varit borta ett tag. Är här nu igen. Nej, inget dödligt! Bara … När nu Jonas Sjöstedt är vald, kan han och Juholt räta upp skutan? Skrev 1995 i min bok ”Demokrati”— nu citerar jag långt, bli inte förbannad … :

”Det är svårt att balansera mellan socialism och liberalism (eller motsvarande, man behöver inte hänga upp sig på termerna och alla fördomar som frodas i deras lortiga veck). Man kan erkänna att det är rimligt att behålla en viss stränghet kring ägandet och rätten att ärva. Men sedan måste man fråga sig vad demokratin och framtiden oundgängligen kräver. Jag tror det är samma sak: att beslutsfattandet återvänder till institutioner som står självständiga i förhållande till marknaden.

I krisens Sverige 1995 klyvs nationen på olika sätt, inte bara i storägare och småägare, arbetsgivare och löntragare, högavlönade och lågavlönade. arbetande och arbetslösa utan också i exportindustrins sfär å ena sidan som tillhör den stora världen och inte tycks ha någon given skyldighet gentemot platsen och folket – och å andra sidan den övriga nationen som är bunden till platsen och hamnar i allt större kris. Det internationella frälset och det nationella folket – är det så?

Man kan tveka om analysen, men somliga siffror är intressanta. För femton år sedan tillverkade Volvo 70000 bilar med hjälp av 12000 anställda, i dag kan man där tillverka 150000 bilar med hjälp av 6000 anställda.

Tänk er nu att landets allt större storföretag klarar hem vinsterna med en allt mindra arbetsstyrka. Tänk er vidare att vi inte kan beskatta dem nämnvärt emedan de är internationella eller hotar att bli mer internationella, att flytta utom räckhåll osv. Vi kan då sägas vara en rik nation genom vår enormt rika exportindustri, men i realiteten en fattig nation eftersom den nationella industrin inte ger tillräckligt med jobb. Arbetslösheten förblir då stor samtidigt som demokratin fortfar att vara svag, eftersom vår politiska potens är svag – skattevapnet kan inte användas till att skapa det minimum av jämlikhet och pluralism som är viktiga förutsättningar för yttrandefrihet i egentlig mening eller livlig demokratisk interaktion i en rik offentlig sektor.

Består inte krisen då i en beskattningskris som också är en ägandekris? Man kan utnyttja oss, vår mark, vårt vatten, våra vägar, våra råvaror, vårt rättsmaskineri och andra faciliteter utan att till mer än ett minimum behöva göra rätt för sig. Svenska folket kan då sägas sakta men säkert glida in i en kolonial situation, där de största företagen lever parasitärt. Våra egna och andra länders multinationella företag kan utnyttja oss utan att ge något tillbaka, tvärtom försvinner undan för undan underlaget för en rik offentlig sektor, vårt gemensamma välstånd. Det innebär – för att uttrycka sig rått – en sänkning av det svenska människovärdet, om man mäter människovärdet i rättigheter. Alla är inte längre garanterade så goda möjligheter som förut, inte samma rätt till full utveckling.

Vi vet ganska dåligt hur långt in i denna kris vi egentligen kommit. Det är alldeles klart att man uppmärksammat den, men frågan är om det inte skett i termer som fött inadekvata lösningar. Man har – som i Ruins demokratiutredning – talat om internationaliseringen och sett EU-medlemskapet som en lösning. Tillsammans skulle EU-länderna etablera en ny gräns för kapitalägarna och på det sättet hävda det allmännas intresse gentemot dem. Det var en socialdemokratisk tolkning av EU:s roll. SAF och moderaterna hade som bekant en annan. Alldeles klart är att EU i lag säkrat marknaden en mycket stark ställning gentemot statlig styrning och sålunda bäddat för en förlust i hävdandet av det allmänna ägandet och det gemensamma disponerandet av livets goda gentemot det koncentrerade privata ägandet.

Det ser inte bättre ut än att marknaden håller på att utarma demokratin, och som om EU-medlemskapet snarare avhänt oss vapnen mot marknadens hegemoni än gett oss dem.

Tesen i denna bok är att moralen (läs upprätthållandet av människovärdet) är avhängig de demokratiska institutionerna och deras vitalitet, dvs att folket i avsevärt större utsträckning än vad som idag är fallet har den politiska makten. Det händer att man avvisar sådana tankar som otidsenliga. ‘Utvecklingen’ går i en annan riktning. Enligt min mening är det människovärdets ställning som avgör ‘utvecklingen’. Har människovärdet gått tillbaka är utvecklingen på tillbakagång.”