Fredag 27 febr. -15. Sverige alliansfritt. Sverige med i Nato … ?

För några år sedan,när Lars Bergquist, general Björeman och jag debatterade Nato i Svenska Dagbladet, gav sig Allan Widman (FP) på oss och förklarade:”Vi är redan med i Nato”.
Det var ju fel.
Ändå: Hur rätt hade han inte!

I spelet under ytan var vi med. Har varit med länge. Samövar över Östersjön o s v.
Ska samöva i vår med Nato över Östersjön.

Nu har vi dessutom ett ”värdlandsavtal” med Nato.

Överbefälhavare Sverker Göranson har skrivit på.
Det skedde vid Natos toppmöte i Wales förra året.

Den borgerliga regeringen såg till att saken kom
i hamn innan den tvingades avgå.

(Alliansens allians)

Sedan tillträdde regeringen Löfven och Stefan Löfven förklarade
med tyngd att alliansfriheten ”alltjämt tjänar vårt land väl”.

Överbefälhavarens underskrift ligger dock kvar på Natos bord.
Och under den vår som nu kommer samövar vi återigen
över Östersjön med Natos stridsflygplan.

Hur långt indragna vi är i Nato-samarbetet visar Mikael Holmström i en artikel i Svenska Dagbladet 27 augusti i fjol apropå ”Värdlandsavtalet”:

”Det finns en bred svensk politisk enighet bakom de allt närmare banden till Nato. Enligt den ensidiga så kallade solidaritetsklausul som gällt sedan 2007 ska Sverige ”inte förhålla sig passivt” om olyckor, kriser och konflikter drabbar ett EU-land eller annat nordiskt land. ”Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas” har riksdagen slagit fast. I det gällande försvarsbeslutet från 2009 står att ”Sverige ska mot denna bakgrund både ha förmåga att ta emot och ge militärt stöd”.

Ett mycket stort åtagande – verkligen – för ett land vars befälhavare förklarat att vi bara kan försvara oss i en vecka!

Och av alliansfriheten, som enligt statsministern tjänat vårt land väl, tycks inte finnas något kvar. I praktiken är vi med i Nato, och kan till följd därav dras in ett eventuellt krig från timme noll, vårt land bekvämt tillgängligt för båda parter, bäst för den som hinner först.

Får man inte intrycket att några dårar varit i farten?

Ovan nämnde Allan Widman (FP) är numera ordförande

i Försvarsutskottet.

 

 

Onsdag 18 febr. -15. En opinion till vänster – vilka chanser har den?

Det vet väl alla, att alla de stora riksspridda tidningarna är borgerliga?

Inte Aftonbladet?

Jo, utom ledar- och kultursidorna.

Aftonbladet har samma ägare som Svenska Dagbladet(M). När LO sålde sitt enda blad till Schipsteds lyckades Kenth Petterson (Handels ordf.) och Malte Eriksson (Grafikernas ordf.) rädda kvar ledar- och kultursidorna åt radikalismen. Eller socialdemokratin. Det är väl inte riktigt samma sak?

Nå, men där finns Dala-Demokraten i Falun!

Och Arbetarbladet i Gävle!

Dessa två vänstertidningar är nu båda sålda till MittMedia,
ett borgerligt tidningsföretag med förre
Folkpartiledaren Lars Leijonborg som ordförande.

Göran Greider – Dala-Demokraten – är dock kvar
som chefredaktör, och ledarsidan är (S).
Tills vidare.
——————————————-
Den politiska vänstern sitter trångt i Sverige.
Opinionsbildningen till vänster har svårt
att göra sig gällande.

Där finns dock Etc. Och Fria tidningen.
Jodå, man önskar de vore jättestora.

Men det är de inte. Och Lars Leijonborg …
Låt mig citera ur en artikel av Lars Ilshammar
i Mediavärlden. Det handlar om Lars Leijonborg
igen:”Efter den skarpa kritiken mot förre
folkpartiledaren Lars Leijonborg som ny SR-
ordförande i Sveriges Radios styrelse får han
nöja sig med samma post i Utbildningsradion.
Grattis UR!”

Lördag 7 febr. – 15. Vänd blicken! … EU – Nato – Putin och Donetsk …

Det skadar inte att vända blicken någon gång.
Från rysk synpunkt kan EU te sig skrämmande.
Plötsligt får man Nato inpå knutarna.
Med EU – hela tiden – har Nato flyttat fram sina positioner.
Och Nato – det är först och främst och tyngst USA.

Estland, Lettland och Litauen anslöt sig till EU.
Och sen – liksom genom ett trollslag – blev de medlemmar
i Nato. Som om detta ingick i EU:s och Natos gemensamma
planer.

Att i det läget riskera att också få Nato in i Ukraina
kan bli för mycket för Ryssland, det måste man förstå.

Ukraina har avsikten att ansluta sig till EU. Putin vet
att detta innebär att USA-Nato flyttar fram sina positioner
ytterligare. Alldeles inpå – delvis i – gammalt ryskt område.

EU gör anspråk på att skapa stadig fred i Europa.
”Mänskliga rättigheter” är EU:s adelsmärke, har det hetat.

Då skulle man väl kunna förstå om den i stort rysktalande
befolkningen kring Donetsk vill slippa Kievs överhöghet.

Några söner där har t.o.m. dött för det.

Hallå! Går jag för långt nu?

***

EU är – i stort – ett konglomerat av Nato-länder.

På så sätt skärper EU med automatik motsättningen

mellan USA och Ryssland. EU är en enorm framgång  för USA

i dess övertag över Ryssland.

Mycket riktigt har Angela Merkel i den aktuella konflikten

tvingats lugna USA, lyckets få det att lova

att inte ingripa med löften om trupper.

Kerry lugnade sig.

***

Missförstå mig inte! Jag är ingen Putinvän. Tvärtom.

Jag tror man måste vara medveten om att Putins ställning förstärks

i Ryssland av en mycket militant hållning i Väst.

***

 

Tisdag 3 febr. -15. Vad ska vi göra?

EU – består bland annat av Sverige.
Och Frankrike, exempelvis.
Vi.
EU, det är vi. Vi innesluts i Afrikas dom. Frankrike och Sverige? Vi …?
I Niger exploaterar Frankrike den rika förekomsten av uran. Driften av Frankrikes många kärnkraftverk kräver stora mängder av den varan. Många arbetar där dåligt, om alls, skyddade mot strålningen. Många ger sig av från Niger på grund av detta och på grund av ökenspridning. Savannerna blir öken, och med savannerna försvinner kamelnäringen.
al-Qaida växer i hela norra Afrika, har dock inte fått fäste i Västsahara.
Där råder – delvis – Polisario, som inte är en terroristorganisation.
Västsahara skulle vara ett självständigt land, om inte Marocko höll det ockuperat. Dessutom ett rikt land, om inte Marocko sålde dess naturrikedomar, främst dess fosfater som används till gödning i praktiskt taget hela Västeuropa.
Västsahara har rätt till självständighet, enligt Internationella domstolen i Haag. 1990 etablerades en FN-styrka, MINURSO, som skulle genomföra en folkomröstning om självständighet för Västsahara. 1992 skulle folkomröstningen äga rum, men än har folket i Västsahara inte fått säga sitt ord. Marocko vill fortsätta att kostnadsfritt utnyttja dess naturrikedomar.
Marocko har i sitt undertryckande av Västsahara starkt stöd av Frankrike, som är permanent medlem av FN:s säkerhetsråd och följaktligen kan lägga in sitt veto varje gång Västsaharas frihet kommer på tal. Man kan läsa om detta på Wikipedia, där det också heter:”EU har dessutom knutit Marocko nära sig genom att ge landet så kallad advanced status och stora ekonomiska bidrag.”
Man tvingas alltså konstatera att EU härigenom – om än indirekt – deltar i nykolonialism.
Om EU – vi – verkligen vill bekämpa den hela tiden växande terrorismen krävs det stora åtgärder för att skapa rättfärdighet inte minst i vårt förhållande till norra Afrika.
Terrorismen och den organiserade brottsligheten har delvis samma källa. De rekryterar båda ur utsiktslöshet och arbetslöshet. Och ur ofriheten som kommer av båda.
Vad EU och Sverige måste göra är dels att erkänna Västsahara, dels att satsa stort mot arbetslösheten.Både norr och söder om Medelhavet. Den fantasilösa sparpolitik som bedrivs har visat sig destruktiv.

Ländernas naturrikedomar tillhör människorna. Sparpolitiken  – och lågskattepolitiken – stjäl från den offentliga sektorn, det vill säga från de många människornas bärgning. I Sverige har det gått så långt att sjukhusen går på knäna. För att inte tala om skolan.

Därmed blir den offentliga sektorn en dålig marknad. Om den offentliga sektorn är en dålig marknad ökar arbetslösheten. Då gynnas hatet och inte kärleken.

Söndag 1 febr. -15. Kring en egendomlig publicering av Björn Lomborg.

Den 4 januari, en söndag för snart fyra veckor sedan,
publicerade Svenska Dagbladet
på sin ledarsida
en sensationell artikel under rubriken

”Hur man löser klimatproblemet”.

Lomborg, professor vid Copenhagen Business School
och chef för Copenhagen Concensus Center

dömer här, på Svenska Dagbladets ledarsida, ut
solceller och vindkraftverk, exempelvis Tysklands
stora satsningar på detta. Artikeln slutar:

”Hellre än att hoppas på att hela världen
plötsligt ska bestämma sig för att genomdriva
en politik som står i rakt motsatsförhållande
till allas ekonomiska intressen
borde nästa klimattoppmöte fokusera
på en dramatisk ökning av anslagen
till grön forskning och utveckling.
Med nästa generation grön energi kommer vi
äntligen att på allvar tackla problemet
med global uppvärmning.”

En chansning, alltså, i stället för att stort satsa på rena energiformer som vi vet fungerar.
Och som kan ge arbete åt Europas och Afrikas arbetslösa ungdom.

Lomborgs artikel publicerades alltså inte på Svenska Dagbladets debattsida – utan som ledare.
Invändingar har heller inte publicerats inne i tidningen utan på ”ledarbloggen”

Denna form av hårt utspel och undertryckt debatt sänker avsevärt Svenska Dagbladet som debattorgan.