30/9 -10 President Karzai gråter, CIA bombar

President Karzai samlar afghanska ledare. Tillsammans bildar de ”Höga fredsrådet”. Meningen är att man nu ska söka kontakt med talibanerna för att få till stånd förhandlingar, ”försoning”, ”fred”.

I månader, heter det i International Herald Tribune, har presidenten uttryckt önskningar om förhandlingar med talibanerna. Och gradvis har han faktiskt fått visst stöd av USA och Nato för sin plan.

Folk i president Karzais närhet säger att han allt tydligare uttryckt tvivel på möjligheten av en seger i kriget.

Häromdagen blev detta mycket tydligt. Han framträdde i en skola, talade till barnen. Begivenheten sändes i TV. Och plötsligt började han gråta. Han talade om sin treårige son. Han sa sig vara rädd att kriget skulle tvinga pojken att lämna landet, att gossen kunde drabbas av ödet att växa upp i exil.

Samtidigt som Karzai gråter och söker fred med talibanerna ökar CIA bombningarna mot talibanernas ledare och al-Qaida på andra sidan gränsen, i Pakistans bergstrakter: Waziristan. Dessa bombningar har under september ökat drastiskt, heter det i Herald Tribune.

Man får inte intrycket av samordning.

Troligen vill CIA inte ha någon fred. Då skulle talibanerna ta över, tror man nog.

Pakistans regering är förbannad. al-Qaida har för länge sedan lämnat Waziristan, betonar man. USA:s bombande – med obemannade flygplan, ”Drönare” – drabbar mest civilbefolkningen där i bergen, människor som är ursinniga över Pakistans allians med USA.

Och Obama? På honom väntar ett val, som troligen går republikanerna väl i händer. Han måste hålla på CIA, som älskas av högern och han måste stödja fredstrevare, som i någon mån älskas av hans eget parti, som rymmer både höger och vänster.

Kriget har pågått i nio år.

Och SVT – Rapport och Aktuellt – berättar de något om detta, ges det här fortlöpande rapporter från de slagfält svenska soldater – EU-ländernas soldater tillika, vi är ju med i EU! – trampar?Analyser? Nej. De radikala analyserna finns i amerikansk liberal press.

Nyhetsförmedlingen i Sverige från Afghanistan liknar mest en förträngning. Saken är för svår. Det präglade också valdebatten. Man vill helst etablera svart-vitt. Men saken är gråsprängd, och hyckleri spränger sig in. ”Frihet – tyranni”. Väger en solkig fred upp tusentals döda amerikaner, tusentals döda afghaner, män, kvinnor och barn? Var resultatet värt vad man vann när man valde att gå i krig mot en hel nation i stället för att söka lagföra de skyldiga till 11 september, al-Qaida?

28/9 -10 Jordskred i Mexico efter ihållande regn

Nu är det Mexico. Det har regnat ihållande. Sedan har jordskred följt i förskräckande omfattning. Många döda. Alla la märke till katastrofen i Pakistan. Att Indien sedan fått en översvämningskatastrof  har nämnts i förbigående. Och före Pakistan var det Kina, Vietnam, omfattande katastrofer på grund av den mer än vanligt kraftiga monsunen. Och före dem för mycket regn detta år i Polen … och …

Är det någon nu som tvivlar på vad meteorologerna sa redan för tretti år sedan – att det skulle bli mera regn i framtiden på grund av den globala uppvärmningen. Inte minst skulle monsunregnen bli kraftigare, vilket kunde bli mycket allvarligt för exempelvis Kina och Indien med tanke på båda dessa länder enorma folktäthet.

Hur mycket mat gick förlorad i sommarens ryska hetta? Hur många ytterligare får svälta i Indien, Pakistan och Mexiko på grund av översvämningar och jordskred.

Jordens uppvärmning har inte nått en (1) grad ännu. Världens regeringar har två (2) graders höjning av ”Global warming” som ”mål”. Hur blir det då med maten? Omkring 900 miljoner människor svälter redan i dag.

27/9 -10 ”…bristande kontakt med nutiden …”

Ledarskribenten i Svenska Dagbladet konstaterar i dag att ”den historiska trenden” talar mot en pånyttfödd socialdemokrati.

Detta som en kommentar till att S ordnar en extra kongress för att diskutera sin framtid.

Det fundamentala felet med S är enligt skribenten att partiet har bristande kontakt med nutiden, dvs ”den historiska trenden”.

Den historiska trenden, vad är det?

Globaliseringen. Ute på världens stora fält härskar Marknaden. Den nyliberala ideologin, som mer och mindre greppar om moderata politiker klotet runt, betonar Marknadens frihet som världens frihet, ett slags demokratiskt översystem, ovanför staterna, ovanför väljarna.

Sedan man praktiskt taget överallt i världen har tagit bort kredit-  och valutaregleringarna har de politiska institutionerna förlorat i makt.

De politiska partier som går i fas med Marknaden bevarar i det läget sin makt.

De politiska partier som vill rätta till de orättvisor som Marknaden orsakar misslyckas, ty de har genom avregleringarna förlorat instrumenten för sin politik. Höjer de skatten för dem som har bäst råd att betala högre skatter, försvinner resurserna ur landet, inte minst till skatteparadisen.

Grundläggande för ett demokratiskt styrelseskick är att folket i någon mening gemensamt äger landet. Det är den rättsliga grunden för en utjämnande skattepolitik, d v s  i princip en socialdemokratisk politik.

När Svenska Dagbladet konstaterar att S inte går i takt med ”nutiden” höjer Svenska Dagbladet en högerpolitik till Nutiden. Tiden är något man inte kan gå emot. Tiden bara går. Den är där den är. Då kan aldrig en folkvilja komma och kräva auktoritet. Demokratin fungerar inte i nutiden. Det är det Svenska Dagbladet indirekt konstaterar.

7/9 -10 ”U.S. moves deeper into the shadows in terror war”

Rubriken är hämtad från International Herald Tribune den 16 augusti. Jag har läst artikeln av och till sen dess, t o m gjort några reflektioner om den här i bloggen (18/8). Grubblat vidare sedan. Underrubriken lyder: ”Drones and commandos are making secret Qaeda raids in a dozen countries.”

CIA misstänker al-Qaidainfiltration i något land, styr ett obemannat bombplan dit, låter ett par missiler uppsöka målet. Metoden är välkänd från Pakistan, där CIA bombat systematiskt i bergen i väster för att komma åt al-Qaida och talibanledare. Nästan alltid dödas och skadas någon eller några civila, män, kvinnor och barn. Målet är ju sällan eller aldrig helt ”isolerat”. Man bombar ett hus eller en by. Pakistans regering har gång på gång uttryckt sitt missnöje över detta. De betraktar förfarandet som en territorial kränkning. Och de vet att bombandet skapar förtvivlan och hat bland befolkningen.

I New York Times globala edition uttrycker man farhågor:

”Yet such wars come with many risks: the potential for botched operations that fuel anti-American rage, a blurring of the lines between soldiers and spies that could put troops at risk of being denied Geneva Convention protections … ”

Det framgår av artikeln att det här bombandet i ett stort antal länder som inte är i krig med USA eller Nato eller vilka inte officiellt är utsatta för sanktioner från Förenta Nationernas sida – att det är ett självsvåld som bidrar till den farliga polarisering mellan de rika och de fattiga länderna som gynnar rekryteringen till terrorismen.

Här föreligger också en risk att EU på ett farligt sätt dras in i polariseringen. Herald Tribune under rubriken ”Algeria and Morocco”:

”The United States has cooperated with the French military to strike militants in North Africa. American forces began training local counterterrorist forces here in 2005, in respons to the rise of terrorist activity in the Magreb region.”

Frankrike har ekonomiska intressen i Marocko. Det gäller bland annat exploateringen av Västsaharas rika fyndigheter av fosfater – världens största. Västsaharas befrielserörelse Polisario betecknas av ockupationsmakten Marocko som terrorister. EU-landet Frankrike hakar på och USA hjälper till att bekämpa ”terroristerna”, dvs hjälper förtryckarna att hålla det ockuperade landet kvar i förtryck.

Sedan Lissabonfördraget trumfats igenom har EU en särskild – gemensam – utrikesminister. Det bör väl innebära att medlemsländerna gemensamt bär ansvaret för vad olika EU-medlemmar tar sig för i utrikesrelationerna.

EU:s medlemsländer har allt att förlora på det självsvåld i förhållandet till fattiga afrikanska länder som Frankrike visar.

5/9 -10 Borta nåra dar. Marocko

Borta nåra dar, tog ledigt från bloggen

slog gräset, nej lögn! Hjälpte till,

när Elite slog det höga gräset,

plockade äpplen, stekte dem i ugn med smör,

kanel och socker, åt dom med vaniljglass till.

I söndags gick vi från Bergshamra

till Bergianska trädgården, korsade Ålakistan

följde stigen genom skogen längs Brunnsviken

som en gång var, verkligen var, en vik

av Östersjön.

Nu kommer solen fram, och jag ska snart

gå ut, läser i mina anteckningar om Marocko.

Marocko 2001. I maj dömdes 36 medlemmar

av den oberoende människorättsorganisationen

AMDH till tre månaders fängelse för att i Rabat

i december 2000 ha demonstrerat på FN:s

dag för mänskliga rättigheter.

Marocko 2003. Redaktören Ali Lambaret

dömdes 21 maj till fyra års fängelse för att

i satiriska artiklar och tecknade serier

ha förolämpat kung Mohammad VI.

En högre domstol sänkte sedan straffet

till tre år.

Marocko håller Västsahara ockuperat.

Spanien var först i Västsahara. Exploaterade

dess rika fyndigheter av fosfat. Lämnade sen

kolonin. Västsahara skulle bli självständigt, men …

Marocko tog över, säljer nu Västsaharas fosfater

tillsammans med spanska och franska exploatörer.

Marockos ockupation är hård, Marocko har byggt

en mur mot södra delen av Västsahara, där

befrielserörelsen Polisario håller till och försöker

hävda en egen stat, Sadr, i skydd av löftet från FN

om en folkomröstning, ett löfte som ständigt sviks.

”Försök av västsaharier att demonstrera mot

ockupationen

har mötts med långa fängelsedomar. Cirka 500

västsaharier är fortfarande ”försvunna” sedan

1980-talet, sedan de förts bort av marockansk

polis eller militär.”

Många flydde från Västsahara, när Marocko tog över,

160 000 västsaharier bor i tält i den algeriska öknen,

har bott där i trettio år, många har växt upp där

i öknen. Drömmer om fosterlandet. Hur var det

Heidenstam skrev om rätten att äga ett eget land?

”Så sant vi äga ett fädernesland/ vi ärvde det alla lika.”

Hur ärvde man länderna i Afrika, länderna som stals,

med rikedomar som stals, med människovärden som

stals.

Nu lutar sig EU-länderna Frankrike och Spanien

mot Marocko och ber om hjälp mot folket som

kommer från de plågade länderna över havet.