29/1 -10 Moderaternas kvinnofrihet

”Jämställdhet är en fråga om frihet”, skriver moderaterna Per Schlingman och Hillevi Engström i dag på Brännpunkt i Svenska Dagbladet.

Det är en artikel full av vackra fraser.

Man satsar på arbetslinjen, sänker skatter och genomför många privatiseringar. Då får kvinnor fler chanser.

Men – den stora kvinnofällan är den krympning av samhällsfunktionerna som de stora skattesänkningarna framkallat. Den offentliga sektorn har utarmats. Det är inom den offentliga sektorn som de största möjligheterna till en jämställdhetspolitik finns. Det är där som man centralt kan styra förhållandena.

Genom avskaffandet av villaskatten, förmögenhetsskatten, arvsskatten och – i stort- progressiviteten i skatteskalan har klyftorna ökat mellan män och män och mellan kvinnor och kvinnor. Det innebär att den stora gruppen löntagare bland kvinnorna är kvar i usla löner.

För att den stora gruppen kvinnor skall lyftas till jämställdhet krävs en politik som prioriterar jämlikhet genom att se till att samhället som sådant har chansen att på bred front gå före i fördelningen av resurserna enligt ett ideal av både jämlikhet och jämställdhet.

”Vi vill att alla barn redan från födseln bemöts som individer och behandlas som just den han eller hon är och att fler människor får makt att forma sitt eget liv”, skriver Per Sclingmann och Hillevi Engström.

”… alla barn … ”

Om man tar bort exempelvis arvsskatten går man i motsatt riktning. Ett fattigt samhälle undergräver många barns möjligheter att forma sitt eget liv. Bara den den skriande olikheten i kommunernas resurser till skolan talar sitt eget språk.

22/1 -09 Haiti, Västsahara och Sverige

”Så sant vi äga ett fädernesland, vi ärvde det alla lika”, skrev Heidenstam 1899.

Självklart! Skulle vi väl säga idag. Åtminstone om vi …

Självklart! Om inte den förmögnare minoriteten lever högt på bekostnad av den mindre bemedlade majoriteten. Ett slags inre kolonisation. Alltså: om inte stora klyftor råder. Till exempel genom att man avskaffat arvsskatt, förmögenhetsskatt och – stort – av progressiviteten i skatteskalan.

Haiti. Fransk koloni länge. Sedan härjat av diktaturer men välsignat av små glimtar av demokrati, glimtar som sedan släckts av nationella och internationella övergrepp.

55 procents analfabetism. Man pratar franska i Haiti. Men är analfabeter.

Haiti ligger långt bort. Marocko är närmare. Var en spansk- fransk koloni till 1956. 40 procent analfabeter idag.

Marocko håller Västsahara ockuperat.

EU har ett fiskeavtal med Marocko som tillåter EU att fiska på Västsaharas vatten. Vad gäller fisket är Västsahara koloniserat – indirekt – av EU:s 27 länder, varav Sverige är ett.

18/1 -10 ”Tänk som européer!” Vad menas?

Tänk som européer, utropar DN på ledande plats i lördagens tidning. Jag kom att läsa denna artikel först nu.

Tänk som européer! Vad kan det innebära. Vad har jag tänkt på hela mitt långa liv? Vad har Europa varit för mig? Jag tänker på Émile Zola och Dreyfus-affären och på hans roman ”Den stora gruvstrejken”, jag tänker på George Sands kvinnosyn, på John Stuart Mill och liberalismen, på Immanuel Kant, på Rousseau, på  … ja det har varit europeiskt hela tiden … på André Gide och  David Hume och Emily Brontë och Karen Blixen och Herman Broch och Thomas Mann och på …

Men vad tänker DN:s ledarskribent på?

Euron.

Vi är inte med i EMU. Det är ”amoraliskt”, skriver han (hon?), menar väl omoraliskt.

Vi tar inte smällarna med Europa?

Vilka vi?

Alla som jobbar inom exportindustrin? Sverige, som är ett extremt exportberoende land, har många tusen arbetare som är beroende av att exportindustrin inte säckar ihop.

Om vi hade varit med i eurosamarbetet hade troligen tusentals fler svenska arbetstagare förlorat jobbet. Den svaga kronan har räddat sysselsättningen i Sverige. Hjälpligt.

Vidare. Att vara med i EMU är inte samma sak för oss som för Frankrike och Tyskland. Medlemskapet slår olika på olika länder. När man tänker som europé tänker man ofrånkomligen assymetriskt. Läs Kalmforsutredningen!

Inför ett eventuellt medlemskap i EMU följde Sverige ”konvergensreglerna”. Man rustade ner Sverige socialt. Inte minst gick det ut över skolan, det främsta instrumentet för en lika start i livet och därmed för utvecklingen mot minskade klassklyftor.

Så DN ska nog akta sig för att tala om moral i sammanhanget.

16/1 -10 Standarden traskar patrull

Minus en grad. Koltrastarna på plats. De sitter som stora svarta punkter i träden, i väntan på mitt fat med jordnötter och brödkuber.

Det har blivit liksom en kulle av hoptrampad snö på vägen mot brevlådan, jag måste ta en spade och hugga bort den.

Hopplösheten i Tahiti. Jag vill inte tänka på det.

Läser gårdagens DN, ekonomidelen: ”STÖRRE LÅN GER MER I BONUS”.

Ingen nyhet. Vidare i texten: ”DET KAN BÄDDA FÖR ETT ÖKAT RISKTAGANDE”. Man förutspår en ny ”finansbubbla”. Heller ingen nyhet. Det var detta som skapade krisen. De som lånat för mycket går i konkurs eller får sälja huset. De som beviljat lånen har har tjänat på saken. Ackumulerade bonusar. Staten – den förkättrade – duger nu, ty nu går den in och räddar bankerna och därmed bonusarna.

 Vem betalar? Svar: skattebetalarna.

Vilka är det. I förhållande till tillgångarna – minst höginkomstagarna och de förmögna. I förhållande till tillgångarna – mest låginkomstagarna.

Ty arvsskatten är slopad, liksom förmögenhetsskatten. Och – i stort sett – den progressiva skatteskalan.

Förmöget folk bidrar nu relativt mindre till välfärden än mindre bemedlat folk. Alltså: relativt.

Lika villkor i starten, det var en gång ett politiskt mål för ledande liberaler som S A Hedlund och Karl Staaff.

Samhället är inte rättvist mot den nya generationen medborgare förrän barnen i vårt samhälle … alla har samma chans. 

Samma chans har medborgarna och deras barn mindre  i dag än förut, nu när arvskatten är avskaffad liksom förmögenhetsskatten och – i huvudsak – progressiviteten i skatteskalan.

Ett symptom på detta är den nedrustning som skolan fått genomlida. Skolan är kanske det främsta instrumentet för lika möjligheter i starten. Men skolan har i dag inte råd med alla de instrument som behövs för att barn från olika miljöer ska få samma chans i livet.

Barn från  burgna miljöer får hjälp hemma. Föräldrarna har resurser och – i allmänhet – högre utbildning. De barnen kan flyta vidare på föräldrarnas tillgångar, som de sedan ärver praktiskt taget ograverade. Andra barn har inte en chans till hjälp hemma, och i skolan finns ingen hjälplärare som kan ägna dem extra tid.

 Inte alla ärver landet. Några ärver extra mycket. De gynnas av regeringar typ ”Alliansen”.

Standarden traskar patrull, från generation till generation. Och när bankerna hotar att gå omkull – får de relativt fattiga gå in och rädda orättvisan.

13/1 -10 Timbros darwinism

Fredrik Segerfeldt från Näringslivets nyliberala tankesmedja Timbro har gått ut och kommenterat försöken att rädda Saab och arbetslivet i Trollhättan.

Han säger: ” … att industrijobb försvinner är naturligt …”

Vad han säger ligger helt i linje med nyliberalismens filosofi. Marknaden lever, Marknaden utvecklas. När Marknaden utvecklas blir det bra. Utvecklingen är en utveckling, i slutändan blir det bra. Man skall inte störa utvecklingen.

Politiker ska inte ingripa mot Marknaden. Deras uppgift är att se hur man bäst låter Marknaden ha sin gång.

När vänsterpartisten Jonas Tunberg i morse i morgonekot bröt ord med Segerfeldt från Timbro, sa han att det var bra att högerns flathet inför Marknaden genom Segerfeldt kom fram så tydligt. ”Marknaden ska sköta allt. Regeringen gör ingenting.”

Frågan är om Marknaden kommer att klara full sysselsättning i Sverige.

Oj! Den fulla sysselsättningen gav man upp genom avregleringen i slutet av 80-talet. Nu gällde det att hålla inflationen nere först och främst. Vi närmar oss nu 10 procents arbetslöshet, en oerhörd siffra för Sverige.

Timbros darwinism gäller inom politiken nu. ”Att industrijobb försvinner är naturligt”. Lika naturligt som att starkare individer slår ut svagare i utvecklingen.

Jämlikhet är inte naturligt.

Är rättssamhället naturligt?

Ge oss tillbaka blandekonomin! Ge oss tillbaka strävan efter jämlikhet! Ingen enda av oss har mer än ett liv. Då måste vi inom politiken ha möjligheten att styra och ställa så att det inte betraktas som naturligt att några flyter ovanpå i ett rått överflöd medan andra under sitt enda liv går på knäna i ett ständigt underläge. Lägg betsel på marknaden. Vi hade det – kreditreglering och valutareglering – 1932 till 1990 och människorna i landet fick det i stort sett bättre hela tiden. Nu håller vi på att gå ner oss i ett kärr av klyftor och klasskillnad.

12/1 -10 Ashton – ”hon hade svar på allt”

EU har fått en utrikesminister. Alltså, en utrikesminister över alla utrikesministrar inom EU? Catherine Ashton. Baronessa. Har suttit i brittiska regeringen. Det var när Tony Blair var premiärminister och Storbritannien valde att gå i krig mot Irak tillsammans med Bush. Det skedde under den falska förespeglingen att Irak hade massförstörelsevapen.

Så nu ska vi inordnas i en utrikespolitik av ungefär det slaget. Ytterligare en tand i vår självständighet utslagen. Om vi får en socialdemokratisk utrikesminister till hösten, kan hon eller han hävda sig mot Ashton?

EU-parlamentet – våra valda representanter – ”grillade” henne igår. Efter vad jag förstår av DN:s rapportering fick hon inga hårda frågor, exempelvis vad hon ska göra med EU:s avtal med diktaturerna i Afrika om att hålla migranterna borta – ett slags djävulskontrakt. Eller det faktum att man gjort Marocko till något slags nav i ”Medelhavsunionen” och vad detta  betyder för Västsahara? Är Västsahara indirekt ett slags koloni åt EU. Betyder inte fiskeavtalet med Marocko det, exempelvis?

Och vad är Catherine Ashtons recept i ”kriget mot al-Qaida” – hur ska det bedrivas så att det inte leder till al-Qaidas ytterligare växt, i Afrika exempelvis?

”Vem som än talar för Europa så borde det vara med samma röst. 27 utrikesministrar, EU-kommissionen, Rådets ordförande, kommissionens ordförande, medlemmarna i det här huset – och jag”, sade Ashton enligt Svenska Dagbladet till ledamöterna i utrikesutskottet. 

Men hur lydde frågan? Vem bestämmer vad man är enig om?  Storbritanniens intressen torde komma att väga mycket i den vågskålen.

11/1 -10 Hanne Kjöller och vargen

Tio grader kallt. En halv meter snö. Blå skymning. Ingen varg i sikte här i Danderyd. Skönt för rådjuren, som jag dock inte sett på länge. Hur står de ut med kylan? Står tätt ihop. En koltrast sitter i äppelträdet som invaderat rosenbusken. Helvetes kallt också för den. Jag har satt ut jordnötter; fett värmer.

Hanne Kjöller, ledarskribent på DN, tycker inte folk ska välja att bo i skogstrakterna om de inte tycker om vargar.

Denna käcka meningsyttring får mig att minnas dagen i Dalsland för några år sen, när jag åkte till Bengtsfors i skolbussen tillsammans med mina barnbarn, som bodde väldigt trevligt på landsbygden där.

Bussen for genom skogen, stannade gång på gång. Det kom barn ur skogen och steg på bussen, hejade på kompisarna, satte sej. Här fanns inga gatlyktor, bara en väg och gott om skog vari  man säkert de rätta årstiderna kunde plocka bär och svamp.

Numera finns varg också i Dalsland. Fårfarmare får se upp. De har ärvt ett ställe kanske, de klarar sig, de har arbete med skogsplantering, de åker till tätorten och jobbar.

Det är fint att växa upp på landet. Man kanske har valt det för barnens skull. Men plötsligt blir det svårt. Nu finns det varg. Kan man ha får då, ett bra extraknäck? Kan man låta barnen gå ensamma ut till skolbussen. Om vargen river ett får, varför inte Lisa som går i klass två och är på väg till bussen. Flocken är stor. Barnet är litet och ensamt. I Dagens  Nyheter tycker man jag är feg, kanske. I varje fall att jag borde flytta till något ställe där miljonprogramhusen står tätt. Men det är ju jättefint när barnen kan springa ut i skogen och plocka blommor eller bär. Hur ska jag våga låta dom göra det om det finns varg. Ska jag vara orädd å deras vägnar?

Allemansrätten innebär en stor frihet i Sverige. Får vi mycket varg här decimeras allemansrätten allvarligt. I praktiken. Men kanske inte om vi som bor i stan hejar på mödrarna och papporna och fårägarna ute på landet. Hej, hej var tappra och glada … Lilla Lisa klarar sig nog. Varför tar ni inte bilen förresten och kör henne själv hela vägen till skolan? Går inte! Kan inte lämna de mindre barnen, och Kalle är redan på jobbet. Ja, ja, det ligger ju åt andra hållet!

8/1 -10 Dubbelagent, Obamas krig

Vaknade nyss. Klockan är sju. Det har inte snöat i natt. Tio grader kallt, tror jag. Känslan av välbefinnande, var kommer den ifrån. Tryggheten. Kärleken.

Slog på radion. Obama förklarar krig mot al-Qaida. Erinrade mej artikeln jag läste igår i International Herald Tribune, om den jordanske dubbelagenten Humam Khalil Abu-Mulal al-Balawi.

CIA hade varit så hoppfull om honom. Han kunde informera om var al-Qaidas toppledare befann sig, flera av dem. Man hade till och med berättat för Vita Huset om honom. Särskilt. Tanken var väl att man nu hade chansen att med ett par missilbomber från en drönare slå ut hela gänget.

Men så går Humam Khalil Abu-Mulai al-Balawi och spränger sig och sju CIA-agenter i luften på en amerikansk bas i Afghanistan. Han gick där som ett barn i huset.

Det krig mot al-Qaida som Obama nu förklarar har ju redan pågått i drygt åtta år i Afghanistan, har spritt sig till Pakistan och Somalia och är nu under utveckling i Jemen. Det är ett krig som föder sig självt – och som genom EU:s gränsbevakning och summariska migrationspolitik riskerar att växa till ett världskrig. Ty det bedrivs genom bombningar som överallt skördar civila offer.

al-Qaida ska bekämpas polisiärt och genom rättsförfarande, inte militärt och rättslöst. Hittills har kriget mot al-Qaida i sig inneburit kollektiv bestraffning av hela befolkningar och uppväckande av berättigat raseri hos drabbade civila. I Pakistan har det lett till ett förödande inbördeskrig, i Somalia har det fördjupat konflikten och lett till att de mest fanatiska kunnat ta över.

Det är ingen överdrift att säga att kriget mot terrorismen överallt varit kontraproduktivt. När den åsikten hart när framstår som den allmänna meningen, blundar man och kör vidare. Detta är farligt. Vi borde inte vara så följsamma. Var finns EU:s ”självständiga röst”? Var finns FN:s eget initiativ?

5/1 -10 Wolodarski, Dan Jönssson, livet

Trettondagsafton. Det ska komma mer snö, särskilt i södra Götaland. Här är det runt 10 grader. Lisa och Andreas och barna hade tänkt åka tillbaka till Malmö i dag. Vi avråder.

Grubblar över upptrappningen. Ska Jemen och Somalia hamna djupare i konflikten mellan den muslimska världen och den kristna, den konflikt som mordförsöket  i Danmark mot Muhammedtecknaren är ett uttryck för. För några dagar sen skrev DN:s politiske redaktör Peter Wolodarski en ledare om följderna av Umar Farouk Abdulmutallabs misslyckade självmordsdåd i planet över Michigan. Den slutade:

”Det vi vet säkert är att länder som Jemen och Somalia blivit tummelplatser för Jihadister, och västvärlden skulle behöva engagera sig mer i dessa stater både militärt och civilt för att motverka terrorismen. Långsiktigt kan den radikala islamismen bara stoppas genom spridningen av mänskliga rättigheter och framtidshopp. Men för att lyckas med det krävs politiskt mod, uthållighet och resurser. Och det kapitalet är just nu investerat i Irak och Afghanistan.”

Västvärlden har redan engagerat sig militärt i Jemen och Somalia. Med bombning. Det kan knappast ha upplevts som ett led i etableringen av mänskliga rättigheter. Och erfarenheterna från Irak och Afghanistan är inte lovande. Man skattar antalet civlia dödade genom amerikansk bombning i Afghanistan till 20 000.

Om Jemen och Somalia är på väg att bli ett nytt Afghanistan är det en förfärlig olycka som sker.

Det är väl detta Dan Jönsson menar när han i gårdagens tidning betonar att den somaliske mannens dåd i Danmark mot Muhammedtecknaren inte är för oss att tolka som ett slag mot yttrandefriheten främst utan bör ses som ett uttryck för det olidliga i att västvärlden i sin kamp för mänskliga rättigheter trampar på dessa  rättigheteroch att det är de fattigaste fattiga som blir mest lidande av det.

Al-Qaida får i länder där de fattiga är mycket fattiga ”företräde” vid rekryteringen. En bidragande orsak till den olyckliga utvecklingen i Somalia är det faktum att stora och effektiva fiskeflottor från de rika länderna konkurrerat ut det somaliska fisket.