Onsdag 22 maj -13 Såret i Husby. Kristina Persson!

Kravallerna i Husby är bilden av den förlorade välfärden. Klyftorna har ökat. Den relativa fattigdomen har ökat.Liksom den absoluta. Husby är ett varigt sår. Var femte ungdom där mellan 16 och 19 varken arbetar eller studerar. Vad gör arbetslösheten – obehövdheten, utanförskapet – med en ung människa. Att inte vara efterfrågad. Mitt arbete med arbetslösheten – raden av samtal jag har i Fria Tidningen med företrädare för olika politiska partier – har fått mig att läsa om Lars Ahlins roman ”Tåbb med manifestet”.

Lars Ahlin var själv en arbetslös yngling långa perioder under 30-talet. Han visste hur det kändes att inte vara behövd, att stå utanför. Dock: ”Tåbbs förtvivlan var emellertid inte mörk och medvetslös, den dränkte inte hans sinnen och tillfogade honom inte en blind och nyanslös smärta som gjorde honom dovt apatisk. Tvärtom. Någonstans i hans förtvivlan levde några ord och han drogs obevekligt till dem, och när han nådde dem sprängde de upp i hans medvetande som vilda röda hingstar.”

Tåbb har den marxistiska tolkningen av sin tillvaro.

Jag vill inte påstå att det var den rätta tolkningen.

Men det var en tolkning. Vilken tolkning har de unga i Husby?

Moderaterna som leder regerandet i Sverige 2013 kallar sig ”Sveriges enda arbetarparti” och säger sig har full sysselsättning på sin agenda.

Men den politik man för vidmakthåller arbetslösheten och ökar klyftorna. Ett moderatparti som kallar sig arbetarparti och samtidigt först och främst gynnar den rika delen av befolkningen – gör sig skyldigt till ett hyckleri av närmast parodiska dimensioner.

Åter till verkligheten och vad den kräver! Den 28 april skrev ekonomen Kristina Persson(S), f.d. vice riksbankschef, på Brännpunkt i Svenska Dagbladet bland annat följande:

”Sverige har sedan länge stora och växande överskott i såväl budget- som bytesbalans. Finansmarknadernas förtroende för Sverige är stort. Att i ett läge med lågkonjunktur, massarbetslöshet och starka finanser fortsätta prioritera det finansiella sparandet är inte rimligt. Det har lett till att Sverige har halkat efter i investeringstakt både i jämförelse med andra länder och historiskt. Det vore mycket klokare att använda överskotten till investeringar som kan säkra en god ekonomisk utveckling i framtiden. Det är investeringar i hållbar tillväxt som kan göra det möjligt för oss att finansiera den framtida välfärden.”

Tisdag 6 maj -13. Elisabet Höglunds ”sanning”

”Klimatfrågan är idag en ickefråga, inte bara i Sverige utan över hela världen. Jag tror jag vet när den dog. Det var efter det monumentala misslyckandet vid klimatmötet i Köpenhamn 2009.”

Så skriver Elisabet Höglund i dag i Aftonbladet.

Ett ovanligt vitalt lik, måste jag utbrista.

Läser The Telegraph 2/5 2013:

”The World Meteorological Organisation, that tracks the weather on behalf of the 193 countries of the United Nations, confirmed 2012 was the 9th warmest year on record.

The annual summary of climate change also warned Arctic sea ice reached its lowest ever level, rainfall increased causing flods around the world and a number of countries experienced drought.

Extreme weather events, like Superstorm Sandy in the US and Typhoo Bopha in the Philippines, were linked to climate change.

Michel Jarraud, Secretary-General of the WMO, said natural variability – like the La Nina/ El Nino pattern in the Pacific – means global warming will not nessesarily make each year successively warmer than the last.”

Elisabet Höglund skriver: ”Att försöka lösa ett politiskt problem med att hota med all världens katastrofer är kontraproduktivt. Folk tar till slut inte hoten på allvar, särskilt inte när undergången aldrig kommer. Efter det misslyckade  Köpenhamnsmötet försvann hela klimatdebatten i ett slukhål.”

Det gjorde den inte. Det är riktigt att jorden inte går under på grund av temperaturförändringar. Men många människor får lida mycket av kraftigare monsunregn och snabbare ökenspridning. Svält- och flyktingkatastroferna i världen är mycket omfattande och förvärras av klimatförändringen. En journalistik som Elisabet Höglunds i Aftonbladet 6 maj 2013 är destruktiv.

Elisabeth Höglund vill avskriva risken för olika allvarliga konsekvenser av uppvärmningen. Konfrontera det lättsinnet med citaten ovan från The Telegraph.

Många starka ekonomiska intressen är inblandade i förnekelsen av klimathotet. I Tea Party-rörelsen i USA samlas oljeintressenterna och deras vänner och förnekar global warming. Den intresseledda blindheten hos mäktiga konsortier kan stå många människor dyrt.

Torsdag 2 maj -13. ”Investera Sverige ur krisen”

” Få länder, om ens något, har ett bättre utgångsläge än Sverige för att föra en klassisk stimulanspolitik genom ökade investeringar.”

Det skriver Kristina Persson, ordförande för Global Utmaning, på Svenska Dagbladets Brännpunkt 28 april i år, det år då varken S eller M tycks måna om annat än utgiftstak och överskottsmål.

Kristina Persson skriver:

”Sverige har sedan länge stora och växande överskott i såväl budget- som bytesbalans. Finansmarknadernas förtroende för Sverige är stort. Att i ett läge med lågkonjunktur, massarbetslöshet och starka finanser fortsätta prioritera det finansiella sparandet är inte rimligt. Det har lett till att Sverige har halkat efter i investeringstakt både i jämförelse med andra länder och historiskt.”

Kristina Persson har varit vice riksbankschef. Hon vet vad hon talar om:

”Vi behöver kraftigt öka både de offentliga och privata investeringarna. Staten bör investera i ny infrastruktur, för exempelvis elbilar och järnväg, bygga ut elöverföringen, främja investeringar i sol och vindkraft, forskning och utveckling, se till att bostäderna i miljonprogrammet renoveras och stimulera nybyggnation.”

Detta är i stort Miljöpartiets program. Liksom Vänsterpartiets.

Socialdemokraterna får skärpa sig, om de inte ska bli akterseglade av progressiva ekonomer och partier som vill föra klassisk socialdemokratisk politik av märket Per Albin Hansson.

Och Centerpartiet bör erinra sig att Axel Pehrson-Bramstorp, ledaren för dess moderparti, Bondeförbundet, gjorde upp med Per Albin om det offensiva program som på 30-talet räddade Sverige ur den tidens stora depression.