Söndag 26/2 – måndag 6/3. -17. En del av vår framtid ligger i Afrika.

Söder om Sahara går från väster till öster – eller tvärtom – Sahel-bältet, det stora område som är på väg att bli öken. Mitt i detta område ligger Tchad-sjön, flera gånger om så stor som vår jättesjö Vänern. Men Tchad-sjön har till stor del torkat bort – och därmed livs-möjligheterna för folken runtomkring. Kanske värst för dem i norra Nigeria som förutlevde bra av fiske och jordbruk.

Nu läser jag i Svenska Dagbladet 25 februari 2017 att 10,7 miljoner människor i norra Nigeria ”bedöms vara i akut behov av humanitärt bistånd”.

Ja, men i längden kan inte det bli vår enda Afrika-politik. I Afrika ligger en stor del av Europas framtid. I Nigeria växer Boko Haram, som har anslutit sig till IS som växer i hela norra Afrika. Liksom al-Qaida.

Det räcker inte med bistånd!

Vad som måste till är ett stort program som ger Afrika egna fredliga livsmöjligheter. Men vad gör man med dem som kommer och söker livsmöjligheter, i Libyen exempelvis. Inte mycket – eller?

Citat från en artikel i Svenska Dagbladet 1 mars 2017. ”Som tusentals andra flyende hamnade Jon bakom galler i ett av Libyens  34 flyktingfängelser. Där har han suttit i sju månader. (…) Förhållandena i flyktinglägren oroar Unicef mest. I regeringens 24 läger trängs mellan 4000 och 7000 migranter och flyktingar. Milisgruppernas tiotal läger är ännu värre och beskrivs kort och gott som ´fångläger` och ´helveteshålor`. Systematiska människorättsbrott med tortyr sker rutinmässigt, enligt Unicef.”

Allt detta gynnar terrorismen. Den främjas av nöd och repression. Det är en stor uppgift för världssamfundet nu – att finna en positiv lösning på Afrikas kris. Inte bomber, inte jättelika flyktingläger.

Mitt i detta  sluter Italien och Libyen ett avtal om stopp i flykting- emigrant-trafiken över Medelhavet. De som befarar att detta leder till växande IS och al-Qaida i norra Afrika har naturligtvis rätt. Det är en dumhet utan like. Ett stopp av den här arten kräver om det ska leda till något gott enorma satsningar i norra Afrika från EU:s och FN:s sida i FN:s regi: uppbyggandet av en stor industri, som ger enormt många ett stadigt arbete. Av sol och vind kan man inte bara få el. Man kan även skapa drivmedel. De rika länderna har en stor skuld till Afrikas länder som de på olika sätt nyttjat och plundrat. Och nu krävs det stora insatser för att hindra ett allvarligt skeende till följd av klimatförändringen. Vi har nu chansen att betala en viss del av vår stora skuld till Afrika. Helt kan vi aldrig betala den.

 

 

 

Fredag 24 febr. -17. Svensk nykolonialism, plus ökenspridning.

Aftonbladet i dag: ”Den internationella åklagarkammaren utreder sedan sex år oljebolaget Lundin Oil för medhjälp till folkrättsbrott i Sydsudan. Bolagets styrelseordförande Ian Lundin och vd:n Axel Schneider har delgivits misstanke.”

”Företaget investerade mångmiljonbelopp i området. Den dåvarande regimen lät beväpnade miliser tvångsförflytta stora områden för att oljebolaget skulle få borra i fred.”

”Det är inte så att lidandet tog slut 2003  bara för att Lundin slutade med sin verksamhet där då. Åren går, men människor lider fortfarande just på grund av vad bolaget gjort, sa pastor James Ninrew under ett besök i Sverige.”

Det hör till historien att Sudan de senaste femtio åren lidit svårt av ökenspridning.

Dagens Aftonbladet igen:

”FN vädjar nu till alla parter att lägga ner sina vapen så att humanitär hjälp kan nå fram. Hundratusentals barn är undernärda och många riskerar att dö om inte något görs akut.”

Här har alltså Sverige varit verksamt. Det bidrar förstås till vårt rykte internationellt. Och naturligtvis bidrar det till Sverigebilden att förre svenske statsministern Carl Bildt vid den hårda exploateringen var en framträdande person i Lundin Oils styrelse.

 

 

 

 

Tisdag 21 febr. -17. Fullt krig i Afghanistan. Pojkar …

Talibanerna är åter på offensiv i Afghanistan. Regeringsstyrkorna kontrollerar bara drygt hälften av landets olika distrikt. Ändå skickar Sverige tillbaka dit pojkar som tagit sig hela vägen till Sverige för att söka asyl.

Johanne Hildebrandt skriver om detta på Svenska Dagbladets ledarsida:

”Tonåringar som vuxit upp i Iran skickas till Afghanistan där de aldrig satt sin fot.. De ska få pengar och mottagande, men det fungerar inte som det ska. ´De behandlas som papper och inte som människor`, säger min källa. Och visst finns de som ljuger om sin ålder, men det finns också traumatiserade ungar som skickats tillbaka till ingenting.”

 

 

 

 

15 – 16 februari 2017. Tillbaka till helvetet.

Niger var en fransk koloni 1922 till 1958.

Wikipedia:

80 procent av Nigers yta är öken numera. Ökenspridningen är fortgående. ”Mer än 60 procent av befolkningen räknas som mycket fattig”. Samtidigt: Mycket hög nativitet.

Frankrike köper all sin uran från Niger. Till sitt stora bestånd av kärnkraftverk.

I dagens Svenska Dagbladet: ”Libyen har återfört nära 200 migranter från Niger som uppehållit sig i landet utan tillstånd. Gruppen, där 50 kvinnor och fyra barn ingick, hade suttit i förvar i huvudstaden Tripoli och flögs hem på tisdagen, med stöd från internationella flyktingorganisationen (IOM). (…) Ytterligare minst 900 migranter ska repatrieras de kommande veckorna, enligt en talesperson från ansvarig libysk myndighet.” (TT).

Drömmen hos många unga från Niger var väl att på något sätt komma ombord på en båt till Europa. EU resonerar om olika möjligheter att stoppa den trafiken. Det är en kortsynt politik, i realiteten ett stöd för en olycklig utveckling i Afrika … al-Qaida och IS växer inte bara i Libyen utan i alla de nordliga länderna på en kontinent i en kris, … en kris som i mycket bygger på ökenspridning – men också på en tidigare ”plundring” , till stor del grundad i europeisk kolonisation, först, sedan nykolonialism.

Den stora uppgiften nu är att komma till rätta med den växande terrorismen. Det kräver en ny och genomtänkt politik. Storskalig exploatering av solenergin är lösningen. Där finns en rikedom att ta vara på. Stora europeiska företag hade långtgående planer för exploatering i Afrika, men drog sig undan när al-Qaida växte. I FN:s regi kunde ett sådant stort företag bli en makt mot terrorismens växt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Onsdag 8 febr. – Europa – Afrika … livsmöjligheter …

Idén har kommit upp inom EU att man ska stänga – omöjliggöra – det stora resandet med människosmugglare över Medelhavet – från Libyen huvudsakligen till ön Lampedusa – d v s södra Italien.

Många kommer, många drunknar.

Alternativet är stora läger i Libyen.

Det skulle släcka hoppet för många, inte minst för unga män som nu inte finner livsmöjligheter i Sudan, Niger, Nigeria, Centralafrikanska Republiken, Somalia osv.

Stora läger för unga män som hindrats komma till Europa vore utmärkt för rekryteringen till IS, som redan är starkt i Libyen, växer hela tiden i stora delar av norra Afrika, liksom systerorganisationen Boko Haram.

EU måste övertänka en rationell politik gentemot Afrika, gentemot IS, gentemot flyktingströmmen.

Stora progressiva projekt. Chansen finns nu när världen ropar efter rationell planering mot en klimatförändring som kan bli förödande, om man inte ser upp och börjar handla rationellt i stor skala. Det finns enorma rikedomar i Afrika, inte minst sol.

Hjälp Libyen, Tunisien, Algeriet o s v att etablera stora fält för sol- och vindenergi. Samarbeta på området! Europeiska företag hade stora planer för ett par år sedan men drog sig ur – av rädsla för IS och al-Qaida. Det bäddade för IS och al-Qaida.

Nystarten med stort upplagda arbetsskapande projekt skulle ske på inhemsk basis, med inhemska ledare. Inifrån de egna länderna. Ingen nykolonialism!

Med nuvarande politik kommer man inte undan att man gynnar terrorismen. Att stoppa flyktingströmmen, enbart, vore en mycket enfaldig politik som kunde få mycket allvarliga konsekvenser. Europa har en stor skuld till Afrika. Det är dags att börja betala av den.

 

 

 

 

 

 

 

till

 

Söndag 5 febr. – 17. Flickorna från Nigeria, forts.

De afrikanska flickorna som prostituerar sig i Italien, jag trodde – förutsatte – att de kom från norra Nigeria, från trakterna nära Tchadsjön, som ju förstörts –  i stort genom uttorkning.

Det var min första – heta – reaktion. Nu har jag läst en gång till och slagits av följande passus i artikeln (Fria Tidningen 1 febr -17): ”Majoriteten av kvinnorna kommer från Edo-regionen i södra Nigeria. Ett område rikt på olja, men där fattigdomen dominerar bland stora delar av befolkningen – en situation som utnyttjas av människohandlarna som sprider falska förhoppningar bland de unga.”

Vidare:

”Resan kan ta upp till ett par år och när kvinnorna väl anländer till Europa har många redan stora skulder. En del är gravida.”

De kommer från ”ett område rikt på olja”. Men det är – huvudsakligen – inte befolkningen som äger naturtillgångarna utan till stor del nykoloniala företag, som bidrar till vår rikedom här i Europa ( … så vi kan köpa kondomer till flickorna, ”en humanitär insats”, se min anteckning häromdagen.).

Christin Sandberg i Fria Tidningen: ”När kvinnorna väl kommer till Italien möts de av myndigheter som i första hand har i uppgift att upprätthålla den nationella säkerheten. Kvinnorna ses då i första hand som illegala flyktingar, eller till och med brottslingar, i stället för brottsoffer. Trots att de i vissa fall har köpts och sålts som sexslavar i händerna på internationellt organiserade grova kriminella flera gånger om.”

Detta säger något om vårt, EU:s, förhållande till Afrika. Säger det inte också något om den allt större risken för massrekrytering till IS och al-Qaida i norra hälften av Afrika? Ja, i Nigeria finns ju redan Boko Haram, som på senare år anslutit sig till Islamiska Staten.

 

Onsdag 1 febr.-17. Flickor – prostituerade – offer för …

Tchad-sjön. Fem gånger så stor som Vänern. En jättesjö. 25 miljoner människor levde runt den. Och levde av den. Av den bördiga jorden runt den och av fiske.

Nu är den nästan borta. Har torkat bort. Och marken runt den? Förstörd, inte helt, men delvis. För många har livet blivit för eländigt. Bland dem som gett sig av finns unga flickor.

Några av dem återfinns i Italien, närmare bestämt i kuststaden Falconara vid Adriatiska havet. Man kan läsa om det i Fria Tidningen nummer 9, 2017, och om Free Womans uppsökande verksamhet:

”I rondellen på väg in i staden står den första gruppen prostituerade. Det är fyra nigerianska tjejer. Iklädda tjocka, långa vinterjackor står de antingen och huttrar eller rör sig frusna och till synes rastlösa och lite spända. De ser väldigt unga ut.”

Ja, flickorna är prostituerade. På frågan om de vill ha något svarar de: ”kondomer”.

Norra Nigeria – som en del av dessa flickor kommer ifrån – ingår i Sahel-bältet, ett tidigt offer för jordens uppvärmning, åstadkommen inte minst genom alltför stora utsläpp av koldioxid, en följd bland annat av hög europeisk levnadsstandard.

Nu får de kondomer.