Lörd.30 nov.-sönd.1 dec.-13. Afrika! Rapport – Aktuellt …

Ett inbördeskrig rasar i Centralafrikanska republiken.

Va? Inget på Rapport om det.

Frankrike skickar 1000 soldater dit?

Va! Inget i Rapport om det heller. I Aktuellt då?

Vet du inte att Aktuellt upprepar vad Rapport rapporterar – inget mer. Det är samma sparbeting ju. Sverige ska inte bli alltför medvetet om världen, världen ska inte bli mer genomskådad. Det är dyrt med korrespondenter.

400 000 människor är på flykt. I och från Centralafrikanska republiken. Det är ganska troligt att många av dem rätt snart tagit sig till Libyen, jobbat där en tid för att få ihop pengar till en plats i en människosmugglares båt. På Medelhavet riskerar de då få stifta bekantskap med Frontex, EU:s kustbevakning satt att driva tillbaka människosmugglarnas båtar, som – överlastade – rätt ofta tar in för mycket vatten vid dessa tillfällen.

Blir olyckan tillräckligt stor då kommer den i Rapport. Och Aktuellt.

FN måste ingripa ”innan det laglösa landet glider ner i totalt kaos, varnar biträdande generalsekreteraren Jan Eliasson” – kunde man läsa i Dagens Nyheter 26 november.

Då hade landet glidit ner i totalt kaos sedan rätt lång tid tillbaka.

Lördag den 19 oktober kunde man läsa i Fria Tidningen: ”I dag räknas konflikten i Centralafrikanska republiken som en av världens värsta nu pågående och samtidigt en av de mest förbisedda.”

Vidare i Fria Tidningen:

”Enligt Human rights watch`rapport från i september är det mer än 1000 hem som blivit förstörda av Selekas trupper mellan mars och juni i år. Organisationen har dokumenterat dödandet av civila i hela landet och massvåldtäkter av kvinnor och flickor.”

 

Fredag 29 nov. -13. Sverige indirekt förtryckare i Afrika

Läser tidskriften Västsahara:

”Den 5 december 2012 beslutade den svenska riksdagen att ge regeringen i uppdrag att erkänna staten Västsahara. Så har inte skett. Utrikesminister Carl Bildt vägrar. Ett svenskt erkännande av Västsahara skulle bli ett genombrott på många sätt. Andra länder inom EU skulle troligen följa efter och därmed skulle pressen på både Marocko och framför allt Frankrike öka.”

Det är alltför lite uppmärksammat att länder inom EU – delvis med EU:s hjälp – för en fortsatt kolonialpolitik i Afrika.

Därmed dras Sverige in i sammanhang av internationellt förtryck. Sammanhang som vi länge varit stolta över att ha lämnat.

Fredag 22 nov. -13. Klimatmötet – häv hopplösheten!

FN:s stora klimatmöte i Polen. Där finns 120 delegater från Kina, 51 från USA, 35 från Ryssland, 177 från Brasilien, 98 från Japan, 62 från  Filippinerna, 3 från Somalia, 4 från Afghanistan, 48 från Sverige o s v.

Svenska Dagbladet i dag: Klimatmötet ”går just nu in i sitt slutskede”.

Dagens Nyheter igår: EU är splittrat sedan värdlandet Polen ”förhindrat en gemensam EU-linje om målen efter 2020”, Australien säger nej till alla tidigare löften om pengar till FN:s klimatfond och står inte längre fast vid landets åtagande att minska utsläppen med upp till 25 procent. Japans nya mål innebär en ökning av utsläppen med 3 procent. Ryssland, världens största exportör av fossil energi säger sig vilja minska utsläppen. ”Regeringen har dock blockerat en rad uppgörelser tidigare.” Kinas regering säger nej till de internationella avtalen om utsläppsgränser ”men lovar stora insatser för att utsläppen ska öka långsammare än landets ekonomiska tillväxt”. USA ”säger sig vilja minska koldioxidutsläppen, samtidigt som landet satsar stort på utvinning av skiffergas. USA:s klimatförhandlare vill inte ge några löften om mer pengar till FN:s klimatfond förrän 2015”.

Detta är för mörkt. Varför ser man inte möjligheterna?

Det är Marknaden som styr, inte människorna, regeringarna, väljarna!

Möjligheterna finns ju, det är brottsligt att vägra se dem.

Europa blöder av arbetslöshet! De kriminella gängen växer, rekryterar ur mängden av ungdom som ser sig obrukbar.

Men de unga är en tillgång, bara man förmår se det. Stora förnybara energisystem behöver byggas upp.Lösningen ligger i Keynesiansk politik och en Marshall-plan. Det är fullt möjligt.

Proklamera ”Slut nu” på låt-gå politiken. Ta rodret. Vad som var möjligt 1932 i Sverige och USA är också möjligt idag.

Om vi ska avvärja de miljökatastrofer som är på väg att segla upp krävs mycket stora insatser som ger både arbete, lycka och framtid åt våra barn.

Att försumma de möjligheter som nu föreligger vore både idiotiskt och brottsligt.

EU:s nuvarande sparpolitik är ett slags omvänt slöseri. Slöseri med mänskliga resurser. Man låter dem gå till förstörelse. Ett slöseri som gynnar främlingsfientlighet i Europa och terrorism i Asien och Afrika.

20 nov. -13. Allt fler unga får psykvård … Arbetslösheten

Återkommen efter ett hälsoglapp ser jag i en äldre tidning att ”Allt fler unga får psykvård”.

Där står också (Svenska Dagbladet 19/11):

Samordnaren för  regeringens satsningar, Anders Printz  ”menar att hög arbetslöshet är en anledning till att många mår dåligt”.

Det är bara alltför uppenbart.

”30 procent fler i åldrarna 15 till 24 år lades in på sjukhus med psykiska diagnoser 2011 jämfört med 2006.”

Och i dagens Svenska Dagbladet läser jag ett ledarstick av Per Gudmundson. Efter ett resonemang om åtgärder drar han en slutsats:

”Sedan visar historien att det är ekonomiskt omöjligt att lösa arbetslöshetsproblemet genom att expandera det offentliga.”

Gudmundson har tydligen aldrig hört talas om John Maynard Keynes.

Två som följde Keynes rekommendationer var Per Albin Hansson (S) och Axel Pehrsson Bramstorp (Bondeförbundet). De bekämpade genom stora statliga satsningar framgångsrikt 30-talets mycket allvarliga arbetslöshet i Sverige, till många unga människors fromma.

De gjorde, liksom Roosevelt i USA, slut på den tidens högerpolitik. The New Deal är ett känt begrepp.

Keynes bok hette ”The End of Laissez-faire”.

I grunden var det främst fråga om vanligt bondförstånd.

Torsdag 14 nov. -13. Klimatrisken välkänd sedan 1980

EU-länderna träffas i Warszawa. Orkar dom samla sig nu till de radikala beslut som krävs för att en allvarlig situation inte ska bli mycket allvarligare?

Risken kände man till redan  före 1980. Men den 20 januari det året blev saken kraftigt understruken och rätt allmänt bekant genom följande rubrik på Dagens Nyheters kultursida:

Ökad förbränning av olja och kol/ kan ge världskatastrof om femtio år.

Det var Lars Emmelin från Miljövårdsprogrammet vid Lunds universitet och jag som hade haft ett samtal med docent Henning Rodhe på meteorologiska institutionen i Stockholm.

Rodhe sa: ökar vi förbränningen av olja och kol med fem procent varje år världen över tar det inte mer än 40 till 50 år innan vi fått dubbelt så mycket koldioxid i atmosfären. (…) ett koldioxidlager i luften av den storleksordningen runt hela klotet är som ett globalt drivhustak över allas våra huvuden. (…) risken finns att isarna vid Antarktis och på Grönland – inlandsisarna – börjar smälta och havet stiga.”

Till denna risk återkom pressen och miljörörelserna under hela 80-talet och hela 90-talet, hela 00-talet och åren därefter.

De politiska beslutsfattarna har visat intresse för frågan gång på gång. Men det vore fel att säga att dessa, de ansvariga, tagit risken på allvar.

Data om detta kan man inhämta i Anders Wijkmans och Johan Rockström bok ”Den stora förnekelsen” och i min självbiografi ”Moralisten och drakarna”.

Man har agerat som om det först måste ha hänt det som inte fick hända innan man på allvar tog itu med problemet.

Söndag 10 nov. -13. Integration saboterad av svensk makt

Henok Goitom skriver i Offside bland annat följande om Henok i Husby:

”Det han reagerade kraftigast på var all samhällsservice som försvunnit från orten. Vårdcentralen hade flyttat till Akalla, postkontoret och folktandvården hade också försvunnit. Dessutom var mödra- och barnavårdscentralen borta, och Dalhagsskolan och … trots att Husbyborna vid flera tillfällen förklarat att samlingsplatser för unga var en prioritet hade fritidsgården Gula gården och Husby träff lagts ner, det senare på initiativ av Moderaterna och Svenska bostäder. Det var en systematisk nedmontering av orten som Henok älskade.”

Nyliberal sparpolitik och initiativlöshet, dessa två företelser

har haft sitt bo i Alliansen och har förstört viktiga delar av

vårt samhälle.

Tisdag 5 nov. -13. Israel går emot sina egna intressen

Yvonne Åsell i Svenska Dagbladet 5 november 2013:

” … klockan fyra på morgonen medan byborna låg och sov, kom militären med bulldozrar och förstörde alla bostäder. Flera bybor skadades när de försökte stoppa rivningen. Tolv familjer, totalt 120 personer, blev hemlösa. Även byggnaderna där bybornas djur fick skugga och foder demolerades.”

Yvonne Åsell följer en hjälpsändning från Röda korset till den förstörda palestinska byn på Västbanken:

”Den israeliska militären beslagtar hjälpsändningen och kör iväg med den.”

Ett händelseförlopp av det här slaget förstör det för Israel.

Är Israel självt sin värsta, sin mest vältaliga, fiende?

Frågan verkar överflödig.

Måndag 4 nov. -13. Franska trupper kvar i Mali

Två franska journalister blev nyligen dödade av al-Qaidarebeller i norra Mali. Frankrikes utrikesminister, Laurent Fabius, tillkännagav detta igår. Fransk trupp hade tagit upp jakten efter kidnapparna. Men de två journalisterna, Claude Verlon och Ghislaine Dupont, hittades skjutna.

Kriget fortsätter alltså. Det lågintensiva krig med plötsligt uppblossande incidenter som är så karaktäristiskt för strider mellan reguljära trupper och gerilla.

Frankrike, den gamla kolonialmakten, som ritat upp spikraka gränser mellan länderna i Nordvästafrika,gick inte in under Malis befäl i bekämpandet av upproret i början av det här året. Det kom i stället som en auktoritär västmakt för att ställa allting tillrätta, inte minst för att därmed tillvarata sina intressen i regionen, särskilt sin mycket omfattande uranbrytning i grannlandet Niger.

al-Qaida blev inte nedkämpat i och med att Frankrike ”vann” kriget i Mali i våras.

Det är fråga om en helt annan sorts konflikt som måste hanteras på ett helt annat sätt.

Vad EU, USA och Nato nu gör i Nordafrika, politiken i dess helhet, gynnar rekryteringen till det lågintensiva krig som förs av Boko Haram, Aqim,al-Shabab och andra al-Qaidaanknutna rörelser i hela raden av afrikanska länder.

Fredag 1 nov. -13. Nato igen!

Vårt engagemang i Nato är ännu djupare än jag trodde.

Svenska Dagbladet i dag:

”Under de kommande tre åren ska Sverige hålla åtta stridsberedda Gripen-plan med piloter och markpersonal redo för Nato. De svenska stridsflygplanen blir ett ansenligt bidrag till Nato. Vis sidan av Gripenplanen kommer dessutom svenska marin- och arméförband att öronmärkas och ställas till Natos förfogande.”

Och hör och häpna:

”Detta är ett resultat av att regeringen och Socialdemokraterna i somras kom överens om att Sverige ska delta i Natos snabbinsatsstyrka, Nato Response Force, NRF.”

Se där: Vi närmar oss Nato utan den stora offentliga debatt som ett sådant närmande  kräver. Om förståndet i detta – se min kommentar 30/10.