Måndag 26 januari 2015. Grekland ut ur den förlamande unionen!?

Storvinst för vänstern i grekiska valet! Alexis Tsipras och hans parti Syriza vann stort.

Då är det kanske slut på förlamningen.
Det råder förbud inom Euro-zonen att föra
den politik som sedan länge ansetts vara
den enda sunda i ett krisläge:

Att satsa stort på nyttigheter i samhället.
Något som gagnar alla: energikällor,
vägar, järnvägar, hyreslägenheter,
satsa stort på allt som gagnar alla.

I början av 90-talet medförde Maastrichttraktaten komplikationer. I denna EU:s grundlag stod inskrivet att målet var en gemensam valuta – en monetär union – och att valuta- och penningpolitiken skulle skötas av en gemensam centralbank som enligt lagen måste vara oberoende av de nationella regeringarna och inte fick lyda några som helst direktiv från några som helst politiskt valda församlingar samt att dess främsta lag var att skydda penningvärdet.

”Här förbjöds man alltså i lag att föra en konjunkturpolitik med full sysselsättning som första mål, dvs en politik som i vissa lägen kunde tillåta en måttlig inflation. Inte bara nej-sidans allt fler ekonomer vände sig mot detta. Auktoriteter på området som Ulf af Trolle och Assar Lindbeck ställde sig starkt frågande till EMU och varnade för stor arbetslöshet i dessa spår. En enda valuta för ett så heterogent näringsliv som hela EU:s skulle leda till obalanser. När ett land tjänade på en valutajustering, kunde ett annat förlora på saken. När nu centralbanken skulle ligga i den tyska jättestaden Frankfurt, betonade nejsidan, fanns det risk för att valutapolitiken i första hand skulle gynna det centraleuropeiska näringslivet. Här fanns risk för en marginalisering av ett land som Sverige, om det inte behöll viktiga beslutsfunktioner på eget område.”

Citatet är från min bok ”Demokrati” (1995).
Där skildras, bland annat, Nej-sidans kritik mot EMU.