Måndag 3 dec. -12 Fattigdomens motor

”Demokratin står under belägring överallt i världen”, skrev – på 90-talet – Edward S. Herman, ekonomiprofessor vid University of Pennsyvania, i den amerikanska tidskriften Z:

”Marknadskrafterna tenderar överallt att dränera valen på demokratisk substans. Ligger inte det regerande landets politik i linje med de intressen som dominerar på marknaden går politiken i stå tills ministären blir varse ‘vad som krävs’  eller tills nya val lyfter ‘realisterna’ till makten.”

”Realisterna”, d v s  högerpolitikerna, fortsatte Herman, lyckas däremot med sitt program: att sänka skatterna, att sälja statliga företag, att avväpna eller försvaga fackföreningarna, att uppehålla en storskalig arbetslöshet utan att behöva avgå vid nästa val, att drastiskt öka inkomstklyftorna osv.

Man tog bort det demokratiska reglaget och lät Marknaden styra. Marknaden styrs av kapitalägarna. Detta var vad nyliberalismens program innebar. I Sverige på 80-talet gick den socialdemokratiska regeringen den nya frihetsideologin till mötes och avskaffade först kreditregleringen, sedan valutaregleringen. Plus större delen av progressiviteten i skatteskalorna.

Staten som stat, dvs samhället som samhälle, blev nu svagt gentemot marknadskrafterna. Den omfördelning från rik till fattig som förut organiserats blev nu en fortlöpande  omfördelning från löntagare till rik. Fackföreningarna försvagades starkt av en växande arbetslöshet. Stora tillgångar som förut kunnat gå till sjukvård och kultur gick nu i stället ut ur landet i takt med att tillgångar som villaskatt och förmögenhetsskatt avskaffades.

I dag växer tiggarskaran i Europa. Och kriminaliteten. Och dödligheten i narkotikamissbruk. Och främlingsfientligheten.

Roosevelts New Deal räddade USA på 30-talet undan fattigdom och arbetslöshet.