Opinion

8 januari 2012. Sjöstedt, Juholt och ”utvecklingen”

Posted in Uncategorized by kelagerlof on 08 januari 2012

Har varit borta ett tag. Är här nu igen. Nej, inget dödligt! Bara … När nu Jonas Sjöstedt är vald, kan han och Juholt räta upp skutan? Skrev 1995 i min bok ”Demokrati”— nu citerar jag långt, bli inte förbannad … :

”Det är svårt att balansera mellan socialism och liberalism (eller motsvarande, man behöver inte hänga upp sig på termerna och alla fördomar som frodas i deras lortiga veck). Man kan erkänna att det är rimligt att behålla en viss stränghet kring ägandet och rätten att ärva. Men sedan måste man fråga sig vad demokratin och framtiden oundgängligen kräver. Jag tror det är samma sak: att beslutsfattandet återvänder till institutioner som står självständiga i förhållande till marknaden.

I krisens Sverige 1995 klyvs nationen på olika sätt, inte bara i storägare och småägare, arbetsgivare och löntragare, högavlönade och lågavlönade. arbetande och arbetslösa utan också i exportindustrins sfär å ena sidan som tillhör den stora världen och inte tycks ha någon given skyldighet gentemot platsen och folket – och å andra sidan den övriga nationen som är bunden till platsen och hamnar i allt större kris. Det internationella frälset och det nationella folket – är det så?

Man kan tveka om analysen, men somliga siffror är intressanta. För femton år sedan tillverkade Volvo 70000 bilar med hjälp av 12000 anställda, i dag kan man där tillverka 150000 bilar med hjälp av 6000 anställda.

Tänk er nu att landets allt större storföretag klarar hem vinsterna med en allt mindra arbetsstyrka. Tänk er vidare att vi inte kan beskatta dem nämnvärt emedan de är internationella eller hotar att bli mer internationella, att flytta utom räckhåll osv. Vi kan då sägas vara en rik nation genom vår enormt rika exportindustri, men i realiteten en fattig nation eftersom den nationella industrin inte ger tillräckligt med jobb. Arbetslösheten förblir då stor samtidigt som demokratin fortfar att vara svag, eftersom vår politiska potens är svag – skattevapnet kan inte användas till att skapa det minimum av jämlikhet och pluralism som är viktiga förutsättningar för yttrandefrihet i egentlig mening eller livlig demokratisk interaktion i en rik offentlig sektor.

Består inte krisen då i en beskattningskris som också är en ägandekris? Man kan utnyttja oss, vår mark, vårt vatten, våra vägar, våra råvaror, vårt rättsmaskineri och andra faciliteter utan att till mer än ett minimum behöva göra rätt för sig. Svenska folket kan då sägas sakta men säkert glida in i en kolonial situation, där de största företagen lever parasitärt. Våra egna och andra länders multinationella företag kan utnyttja oss utan att ge något tillbaka, tvärtom försvinner undan för undan underlaget för en rik offentlig sektor, vårt gemensamma välstånd. Det innebär – för att uttrycka sig rått – en sänkning av det svenska människovärdet, om man mäter människovärdet i rättigheter. Alla är inte längre garanterade så goda möjligheter som förut, inte samma rätt till full utveckling.

Vi vet ganska dåligt hur långt in i denna kris vi egentligen kommit. Det är alldeles klart att man uppmärksammat den, men frågan är om det inte skett i termer som fött inadekvata lösningar. Man har – som i Ruins demokratiutredning – talat om internationaliseringen och sett EU-medlemskapet som en lösning. Tillsammans skulle EU-länderna etablera en ny gräns för kapitalägarna och på det sättet hävda det allmännas intresse gentemot dem. Det var en socialdemokratisk tolkning av EU:s roll. SAF och moderaterna hade som bekant en annan. Alldeles klart är att EU i lag säkrat marknaden en mycket stark ställning gentemot statlig styrning och sålunda bäddat för en förlust i hävdandet av det allmänna ägandet och det gemensamma disponerandet av livets goda gentemot det koncentrerade privata ägandet.

Det ser inte bättre ut än att marknaden håller på att utarma demokratin, och som om EU-medlemskapet snarare avhänt oss vapnen mot marknadens hegemoni än gett oss dem.

Tesen i denna bok är att moralen (läs upprätthållandet av människovärdet) är avhängig de demokratiska institutionerna och deras vitalitet, dvs att folket i avsevärt större utsträckning än vad som idag är fallet har den politiska makten. Det händer att man avvisar sådana tankar som otidsenliga. ‘Utvecklingen’ går i en annan riktning. Enligt min mening är det människovärdets ställning som avgör ‘utvecklingen’. Har människovärdet gått tillbaka är utvecklingen på tillbakagång.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: